Vi visste att det skulle komma, men trodde väl knappast att det skulle ske redan på kvällen den 18 september. Gårdagens Agenda blev en pinsam uppvisning i att högeralliansens partiledare saknar en politik för fler jobb – och att de själva vet om det.

  

Ett av de mest populära greppen på högersidan har varit att

leverera egenhändigt producerad statistik om antalet

arbetslösa. Valrörelsen igenom har vänsterpartiet påpekat

att högerns besatthet av arbetslöshetsstatistiken haft en

enkel men oroväckande förklaring: det saknas helt en

allianspolitik för fler jobb. I går fick lönesänkarkvartetten

frågan om de nu – efter att valrörelsen igenom talat om en

arbetslöshet på 20% eller mer – skulle fortsätta att använda

de siffrorna, och vilket mål som i så fall skulle gälla.

Svaret blev chockerande svamligt. Fredrik Reinfeldt vill inte

säga något om mål, utan bara tala om en "god grund för bra

tillväxt." Som bekant är tillväxten i Sverige redan mycket hög.

Men vad händer med jobben? Maud Olofsson föredrog också att

undvika målsättningar för arbetslösheten. Hon efterlyste

istället en "mental känsla".

Så till sist kom det ett besked från Fredrik Reinfeldt, att

det behövs "runt 300 000 jobb" för att nå full sysselsättning

i Sverige. Samme Fredrik Reinfeldt som talat om ett

"utanförskap" på 1,5 miljoner, som "inte går till jobbet en

vanlig dag", har dagen efter valet strukit 1,2 miljoner

människor från sin nya statistik.

Någon egentlig plan på hur dessa 300 000 jobb ska skapas

finns givetvis inte. Efter att ha häcklat Göran Perssons och socialdemokratins

klandervärda inställning, att "jobben kommer

ändå", står lönesänkarkvartetten och säger att man ska få till

en "värdemässig omställning".

Det har talats om en historisk seger för högeralliansen. Det

ligger mycket i detta. Högerpartiernas cyniska hyckleri känner

få motsvarigheter i modern tid.

Vänsterpartiet har under många år varit ensamt med att påpeka

Att arbetslösheten är ett av Sveriges allra största

samhällsproblem. Vi behöver inte blåsa upp någon statistik för

att slå fast att förfärande många människor är arbetslösa, och

att det är en situation som plågat Sverige alltsedan det

nyliberala systemskiftet och de stora nedskärningarna i början

av 90-talet. De borgerliga och socialdemokraterna har varit

överens om motsatsen. Ända till valrörelsen. Nu, när högern

nått de hett eftertraktade regeringstaburetterna, är man

tillbaka i gamla positioner. Det är inte full sysselsättning

som är målet – det är skattesänkningarna som är det.

Nu börjar vänsterpartiet en stenhård opposition mot den

högerpolitik som väntar. Vårt alternativ är tydligt: det behövs

en uppgörelse med grundfelen i svensk ekonomi. Full

sysselsättning måste bli högsta prioritet i den ekonomiska

politiken – det är orimligt med en "fristående" riksbank som

torpederar ökad sysselsättning; det måste till betydligt fler

anställda i den offentliga sektorn – minst 200 000 nya riktiga

jobb; det behövs en energiomställning som gör något åt

klimatproblemen och skapar jobb i en viktig framtidsbransch.

Högerns politik går istället ut på att slå på de arbetslösa,

för att sänka löner och arbetsvillkor i Sverige. Vi visste att

de saknar konkreta förslag för att få fler i arbete. Igår fick

vi veta att de själva också vet det. Nu blir det strid mot lönesänkarkvartetten.

Den striden kommer vänsterpartiet att leda.

 

Lasse Ohly, partiledare, Vänsterpartiet

Yvonne Oscarsson,Ljusdal,

distriktsordförande, Vänsterpatiet Gävleborg

Ulla Andersson, Gävle, riksdagledamot, Vänsterpartiet

 

  

 

Uppdaterades: 20 sep 2006