artikel

De ökade klyftornas allians

Vi skulle få se en jobbudget, men vi får en jobblös budget. Trots alla fagra löften om att alliansen hade en politik för jobb får vi se en budget som bygger på förhoppningar. Förhoppningar om att mer till rika och mindre pengar till de arbetslösa ska skapa dynamik i ekonomin och på sikt leda till jobb. De hoppas på att sysselsättningen ska öka med 67 000 men de har i valrörelsen påstått att 1,5 miljon står utanför arbetsmarknaden. De lägger en budget som enligt deras egna beräkningar, mitt i brinnande högkonjunktur och med lysande statsfinanser, faktiskt ökar den öppna arbetslösheten. De har inga egna konkreta förslag till jobb, den jobblösa alliansen.

I stället för att satsa på nya jobb i välfärden, mycket välbehövliga sådana som underlättar kvinnors vardag, väljer de att sänka skatterna för höginkomsttagare, dvs män. Istället för att satsa på fler anställda i hemtjänst och vård väljer de städavdrag för högavlönade, kanske för att de ska "ha råd" att betala vitt framöver. Istället för att satsa på förskolan med fler pedagoger och ökad kvalitet väljer de vårdnadsbidrag som gynnar familjer med god ekonomi. För vem har råd att vara hemma för 3000 kr/månaden? Kanske före detta ministrar i behov av time-out, men inte så värst många andra. Vi ska alltså betala för att fler kvinnor hamnar i utanförskap som alliansen själva uttrycker det. Vi ska alltså satsa våra gemensamma skattemedel på att betala kvinnor för att vara hemma och bli ekonomiskt beroende av män.

 

De dynamiska effekter som klyftornas allians hoppas på har vid tidigare liknande försök uteblivit. Vi har dem i färskt minne eftersom det även då var kvinnor, arbetslösa och sjuka som fick det oerhört tufft. Den stora skattereformen 1990-91 skulle innebära att viljan till att arbeta skulle öka så mycket eftersom skatten på arbetet sänktes. Vi blev skrämda med det hemska marginalskattespöket. De dynamiska effekterna uteblev. Reformen var då underfinansierad med 35 miljarder/år. Konkurserna blomstrade, arbetslösheten skenade iväg. Även försök med allmän sänkning av arbetsgivaravgifterna har tidigare genomförts och misslyckats – för att sänkningarna inte ska fungera som vinstsubventioner måste de vara träffsäkra. För inte anställer Mc Donalds fler ungdomar än de behöver, de stoppar pengarna i egen ficka istället. Pengar som löntagarna avstått i löneutrymmet för att vara försäkrade, försäkringar som betalas via arbetsgivaravgifter.

 

Nu ska vi alltså gå denna väg igen, med konsekvenser för de arbetslösa, sjuka och lågavlönade. De arbetslösa ska straffas för sin slöhet och ovilja att jobba, tycks jobblösa alliansen mena. De lägger bördan av ett samhällsproblem på enskilda människors axlar – människor som inget hellre vill än att få ett fast arbete. Hur sänkningen av A-kassan ska kunna leda till fler jobb har ingen i alliansen kunnat förklara hittills och kommer inte att kunna göra framöver heller. För om de skulle vara ärliga skulle de få tala om att just sänkningen av A-kassan är ett sätt att kunna bilda en låglönemarknad och pressa lönerna nedåt. För visst är det så att människor tvingas ta jobb till nivåer som ligger långt under deras tidigare löner, vilket i sin tur pressar lönerna nedåt för övriga på arbetsmarknaden –  lönesänkaralliansen. Samtidigt som de sänker ersättningsnivåerna i A-kassan höjer de avgiften. Och de slänger ut 52 000 människor i öppen arbetslöshet under de villkoren.

 

I de stora skattesänkningar som Alliansen föreslår kan vi se att moderaterna har fått styra. Allt är sig likt – adekvat moderat fördelningspolitik. Högavlönade får störst sänkningar medan de lågavlönade får minst. 1 000 kr får den som tjänar 300 000 eller mer. 500 får de som tjänar 100 000. Det innebär att de kraftiga avgiftshöjningar som föreslås på A-kassa, trafikförsäkringen, slopad avdragsrätt för fackföreningsavgiften mm. äter upp hela sänkningen och mer därtill, för den som inte hör till de högavlönades skara. Mottot "det ska löna sig att arbeta" hade bäst-före-datum den 17 september. Det nya mottot är "det ska löna sig att vara rik".

 

Att sänkningen också leder till att välfärden på sikt får mindre pengar innebär att de lågavlönade främst kvinnor får slita hårdare. Dessa pengar kunde istället ha använts för att underlätta deras vardag. Satsningar på barnomsorg och äldreomsorg hade lett till fler arbetstillfällen, minskade sjukskrivningstal och minskad oro över att svärmor inte får god omsorg eller att barnen inte får tillräckligt med stöd i sin utveckling på förskolan. Åtgärder som har stor betydelse för jämställdheten. Skattesänkningar gynnar män och framför allt högavlönade män. Alliansens budget kan sammanfattas med några ord: Klyftornas Allians, Lönesänkaralliansen, Jobblösa alliansen.

 

Ulla Andersson

Kopiera länk