Budgetpropositionen framstår som en blandning av förslag som, direkt och indirekt, ökar de regionala klyftorna på en rad områden. På punkt efter punkt är det välbärgade tillväxtområden som sticker ut som de stora vinnarna.

Sysselsättningspolitiken lyser med sin frånvaro och det blir samtidigt stora besparingar på alla former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. När den borgerliga regeringen tvingar ut ytterligare 60 000 människor i öppen arbetslöshet av, glesbygden allra hårdast. Jobben ska bli färre, plusjobben försvinna och neddragningarna på AMS-åtgärderna bli omfattande. Människor ställs i öppen arbetslöshet utan att några nya jobb kommer till.

 

Högerregeringen genomför som väntat gigantiska skattesänkningar. Innan valet talades om en tusenlapp mer i plånboken för vanligt folk. Idag vet vi vilka de verkliga vinnarna är: de som har förmögenheter och stora villor i storstäderna. Kalaset finansieras genom höjda avgifter och sänkta ersättningar till de arbetslösa. Tanken tycks vara att pressa de arbetslösa så hårt att de blir tvungna att ta låglönejobb och till sist gör regeringen det billigare för dem som har råd att hålla sig med barnflickor och städerskor. Så är cirkeln sluten: de rika blir rikare, och de fattiga blir fattigare. Klassisk moderat omfördelningspolitik som glesbygdssverige får betala.

 

Efterfrågan på tjänstefolk är och förblir mycket liten utanför de rika storstadsregionerna. Inte ens regeringens egna experter kan på allvar tro att subventionering av hushållsnära tjänster är lösningen som ska få slut på arbetslösheten. Ändå är det den enda konkreta "jobbreform" som läggs fram, allt annat är förhoppningar om så kallade dynamiska effekter av skattesänkningarna.

 

Vänsterpartiet menar att offentliga investeringar är särskilt nödvändiga i glesbygdslänen, där arbetslösheten redan idag är störst. Där är den offentliga sektorn en av de absolut största arbetsgivarna och en betydelsefull motor i samhällsutvecklingen. När vinstjagande utbildningsbolag och vårdkoncerner planerar sin verksamhet finns sällan norrlands inland med på kartan över attraktiva marknader. I den borgerliga regeringens Sverige glöms glesbygdslänen bort, och politiken utformas efter storstädernas rikemansområden.

 

Regeringens budget sätter också stopp för de utbildningssatsningar som hjälpt många människor i glesbygdsområden att utbilda eller omskola sig för att byta jobbmönster. Indragna arbetsmarknadsutbildningar, färre utbildningsplatser på högskolorna, slopade 25:4-regler och stora neddragningar på komvux markerar återgången till ett system där utbildning är ett privilegium för ungdomar från storstädernas välbärgade hem med studietradition.

 

Istället för arbete får vi av regeringen en försämrad arbetslöshetsförsäkring. Istället för avdrag för resor till arbetet får de rika i storstäderna avdrag för sina barnflickor. Istället för regional rättvisa får vi flyttlasspolitik. Istället för en hållbar och framåtsyftande politik för utveckling av hela landet får vi en total kapitulation för glesbygden.

 

Ulla Andersson, finanspolitisk talesperson (v)

Kent Persson, näringsutskottet (v)

Uppdaterades: 28 okt 2006