Varför ska löntagarna stå tillbaka när direktörerna skor sig ?
Teknikdirektörerna har mellan 2003 och 2005 höjt sina löner med 83 % medan de anställdas löner under samma tid ökat med 6 procent. Den direktör som slog rekordet fick ett 250 procentigt lönepåslag. Det är dessa direktörer som inför kommande avtalsförhandlingar föreslår att de ska ha rätten att sänka de anställdas löner.
Varför ska löntagarna stå tillbaka när direktörerna skor sig ?
Teknikdirektörerna har mellan 2003 och 2005 höjt sina löner med 83 % medan de anställdas löner under samma tid ökat med 6 procent. Den direktör som slog rekordet fick ett 250 procentigt lönepåslag. Det är dessa direktörer som inför kommande avtalsförhandlingar föreslår att de ska ha rätten att sänka de anställdas löner.
Tyvärr bidrar även statliga bolag till ett ökat misstroende från medborgarna genom stora lönelyft. Vattenfalls VD Lars G Josefsson fick 2005 ett lönepåslag 75 procent.
Jan-Erik Jatko i LKAB:s koncernledning fick 93 procent mellan 2003 och 2005.
Sveaskogs VD Gunnar Olofsson ökade sin inkomst med 83 procent… och så vidare.
Under 2005 ökade de statliga Vd:arnas löner 8 ggr mer än de anställdas, i procent räknat. Samtidigt måste vi tyvärr konstatera att vänsterpartiets förslag om ett lönetak i staten inte får gehör hos något annat parti. Att borgaralliansen inte vill göra något är fullt logiskt, trots deras tal om maktmissbruk, och om rädslan för tjänster och gentjänster i staten under valrörelsen. När det kommer till privilegier förnekar sig aldrig moderaterna eller deras följeslagare. Men var finns socialdemokraterna?
Om det ska finnas en kultur för de redan privilegierade blir det svårt att hålla samman ett samhälle, och efterlysa förtroende för dess institutioner. Problemen med de höga ersättningarna har inte med enskildas privatmoral att göra. Vi vill inte heller ifrågasätta enskildas duglighet – det är ett systemfel som behöver rättas till.
Vänsterpartiets förslag om ett lönetak i statlig tjänst handlar om att ta ansvar för att skapa den trovärdighet och legitimitet som behövs bland medborgarna, för de offentliga verksamheterna. Vi har föreslagit att statsministerns lön ska utgöra tak. Ofta framförs det i debatten att lönerna måste sättas efter det ansvar och den omsättning som verksamheterna eller bolagen har. I det hänseendet måste det vara svårslaget att komma upp i samma lönenivå som statsministern.
Frågan är; har ansvaret, produktiviteten, kompetensen ökat lika mycket hos direktörerna som deras löneutveckling? Om det nu finns utbildningar som åstadkommer sådana underverk så måste vi ställa frågan; varför får då inte de anställda genomgå den utbildningen? Det om något skulle förbättra bolagens utveckling.
Ersättningarna upplevs som stötande. En liten elit av chefer- en sekt- inom och utom den offentliga sektorn ges – eller i praktiken: ger varandra – ökade löneförmåner år efter år, samtidigt som löneutvecklingen för andra grupper släpar efter. En elit som inte på något sätt tar ansvar för samhället, grundläggande värderingar eller för tilltron till institutionerna utan enbart för sina egna privilegier.
Vi kan konstatera att det behövs ett lönetak.
Ulla Andersson, riksdagsledamot, Gävle
Alf Norberg, landstingsråd, Hudiksvall
Yvonne Oscarsson, distriktsordförande, Ljusdal
Vänsterpartiet Gävleborg