Vänsterpartiet har som krav i valrörelsen att 200 000 nya jobb ska tillskapas. Det innebär nya jobb där de behövs som mest. Förskolan har för stora barngrupper, hemtjänstens personal får stressa allt för mycket och lämna alltfler behov eftersatta, fler lärare behövs i skolan eftersom eleverna ska vara handledda av lärarna vilket kräver ytterligare resurser m.m.
Under -90 talet ”försvann” 300 000 arbetstillfällen i offentlig sektor Vänsterpartiets krav kan därför anses vara i underkant. Att satsa på offentlig sektor innebär att kostnaderna för sjukkassa och A-kassa minskar kraftigt liksom att människors konsumtionsförmåga och hälsa ökar. Alltför hög stressnivå har lett till högt antal sjukskrivningar. Att satsa på offentlig sektor innebär att vi arbetar förebyggande och att kvinnors möjligheter ökar liksom att livskvalitén höjs. Handelsanställdas förbund har i en rapport visat att satsningar på offentlig sektor också innebär att kvinnors löner påverkas positivt eftersom det innebär en ökad press på arbetsgivarna för att behålla sina anställda när efterfrågan på arbetskraft ökar.

1965 när de särskilda kvinnolönerna avskaffades inom handeln hade kvinnor inom detaljhandeln endast 81 % av männens löner. Dessa löneskillnader bestod så gott som fram till -71 då de var 82 %. Mellan 1972 och 1985 när offentlig sektor kraftigt byggdes ut ökade kvinnornas löner kraftigt till 90,5 % av männens. Förklaringarna till det är självklart flera; medveten facklig strategi, en radikaliserad kvinnorörelse och politiska åtgärder som underlättade kvinnors deltagande i arbetslivet. Den offentliga sektorns expansion är självklart en bidragande orsak till det men det innebar också att efterfrågan på kvinnor i arbetskraften kraftigt ökade, vilket bidrog till att deras löner kraftig höjdes. 1983 var kvinnors andel av lönen 91,3 % inom Handeln vilket den var fram till 2001 då en ökning återigen skedde för att år 2004 vara 94 %. Offentlig sektors storlek måste sägas, bl.a. utifrån ovanstående, ha en mycket stor betydelse för kvinnors liv och ekonomi.

Vänsterpartiet har länge krävt individualiserad föräldraförsäkring eftersom vi anser att föräldraskapet för kvinnan innebära att hennes möjligheter i arbetslivet kraftigt försvåras. Arbetsgivares förväntan på att kvinnor ska få barn innebär att de inte satsar på hennes kompetensutveckling, att karriärvägarna stängs, antalet arbetstimmar kraftigt minskar osv. Handels bekräftar det i sin rapport ”Varför har kvinnor lägre löner och kortare arbetstider?”. I ett diagram i rapporten går det tydligt att se hur antalet arbetstimmar för både kvinnor och män är relativt lika när de börjar sin yrkesbana inom handels. Men redan vid 20 –års ålder så förändras bilden kraftigt och skillnaden i antalet arbetstimmar ökar stadigt fram till ca 30- 35 års ålder där skillnaderna cementeras fast. Män jobbar heltid inom handeln och kvinnorna deltid. Rapporten visar tydligt hur de inlärda värderingarna starkt påverkar anställningsformerformer av anställningar och därmed också antalet arbetstimmar och löner. Deltidsanställningar ger bl.a. en lägre timlön. En lösning på problemet är självklart att införa individuell föräldraförsäkring. Det innebär att den socialförsäkringen också likställs med övriga d.v.s knyts till person.

Vänsterpartiet driver också kravet på en lagstadgad rätt till heltid. Inom Handelshandels avtalsområde kan man tydligt se könsmönstret där handel som säljer varor, som kan sägas ha en manlig genuskod, som exempelvis byggvaror, radio och TV säljs mestadels av män medan dagligvaruhandel och klädeshandel verkar ha en kvinnlig genuskod och säljs mest av kvinnor. En slutsats som kan dras är tydlig, ju fler män som jobbar i en bransch desto fler heltider. Men även inom de branscher där kvinnor dominerar så har män betydligt fler heltider. Men vi kan också se att män som jobbar i kvinnodominerade områden får kortare arbetstid. Lagstadgad rätt till heltid innebär en ökad frihet d.v.s det skulle stärka individens rätt vilket skulle förbättra jämställdheten i samhället.

Arbetsgivarorganisationer brukar påstå att en lagstiftning om heltid skulle innebära färre arbetstillfällen. Att tro att dåliga och korta anställningar på sikt skulle innebära en högre sysselsättning faller på sin egen orimlighet. Det som känns typiskt i arbetsgivarnas argumentation är att det är just kvinnor som ska dela på jobben och lönen. Med en bra arbetsmarknadspolitik, gemensamt arbete från fack och arbetsgivare är heltidstjänster fullt möjliga även inom kvinnodominerade arbetsområden. Dåliga arbetsvillkor har alltid varit en stridsfråga för arbetsrörelsen och många gånger mot svenska arbetsgivarföreningens, numera Svenskt Näringslivs, vilja. Det som saknas i debatten från arbetsgivarorganisationernaarbetgivarorgansiationerna är hur dåliga arbetsvillkor och otrygga anställningar ska kunna avskaffas. För visst är vi många som tror att trygga människor med goda arbets- och levnadsförhållanden leder till ett bättre samhälle. Och vi är väldigt många som är trötta på att just kvinnors arbetsvillkor ska vara satta på undantag.

Ulla Andersson riksdagskandidat
Vänsterpartiet Gävleborg

Uppdaterades: 21 apr 2006