Vi behöver inte banker med övervinster och spekulation som riskerar leda till kriser. Det är inte rimligt att staten samtidigt i praktiken ställer upp som garant för den här verksamheten, skriver Ulla Andersson, Vänterpartiets ekonomisk-politiska talesperson.

Många av oss är oroliga över den enormt stora verksamhet landets fyra storbanker har. Eftersom den är ungefär fyra gånger så stor som hela Sveriges BNP utgör den ett direkt hot mot den finansiella stabiliteten i landet, oavsett hur strikt reglerad den är. Därför är det är dags att låta bankerna ta ansvar på riktigt för sin egen spekulation och begränsa deras övervinster.
Medan vi oroar oss har bankerna fest. Förra året gick de fyra storbankerna med en vinst på runt 80 miljarder kronor. Vi medborgare betalar kalaset, på flera olika sätt.

Regeringen tittar förnöjt på och sänker deras bolagsskatt. Den sänkta bolagsskatten ger cirka 3 miljarder mer i vinst till de fyra storbankerna och lika mycket mindre till gemensamma verksamheter som vård, skola och omsorg.

Vi betalar också genom att bankernas marginaler på bolånen är högre än de någonsin har varit sedan Finansinspektionen började granska dem. Det är pengar som hårt belastade bostadsägare har jobbat ihop. För en bostadsägare med ett miljonlån rör det sig om mellan 5000 och 10 000 kronor per år. Det har sagts att dessa marginaler behövs för att kapitalisera bankerna, men nu visar det sig att bolånekunderna i stor utsträckning betalat till en enorm aktieutdelning åt bankägarna.

Men det räcker inte med det. Genom att skattebetalarna garanterar bankernas verksamhet lånar bankerna själva billigare på marknaden. Deras långivare vet att staten inte tillåter att bankerna går omkull och att skattebetalarna kommer att finansiera eventuella förluster. Enligt Riksbanken tjänade bankerna cirka 30 miljarder kronor per år på garantin mellan 2002 och 2010. Och inget tyder på att det inte skulle röra sig om mindre pengar i dag.

Staten bygger ett skyddsnät runt bankerna med olika former av garantier, insättningsgaranti, krisfond och en stor valutareserv på Riksbanken. Därigenom slipper bankernas ägare ta ansvar för riskabel verksamhet. Riksbanken har dessutom nyligen beslutat att valutareserven ska utökas med 100 miljarder ifall bankerna kommer på obestånd, något som ökar statskulden med 100 miljarder. Bankägarna vet att allt är garanterat och skyddat.

De fyra stora affärsbankernas ägare har avkastningskrav på uppåt 15 procent. Det leder till en riskabel och spekulativ verksamhet. Vinsten är det alltid de som tar hand om, men förlusterna lämnar de över till skattebetalarna.

Det behövs en annan väg. Vänsterpartiet menar att staten inte ska garantera bankernas spekulativa verksamhet. Vi menar också att bolånekunderna genom regeländring ska få en lägre ränta på sina bolån. Dessa två förslag är följande:

• Inför en bankdelningslag. Bankerna ska genom lagstiftning tvingas separera sin verksamhet i två delar. Den första delen är den spekulativa verksamheten med stora risken, den andra delen är den samhällsnyttiga in- och utlåningen till hushåll och företag som vi behöver se till fungerar. På så sätt kan samhället och skattebetalarna skydda den senare, utan att behöva garantera spekulation och risktagande. Det skulle sätta en press på bankerna att agera mer ansvarsfullt och det skulle minska deras enorma vinster.

• Ålägg bankerna att erbjuda bolånekunden ett låneavtal som utgår från reporäntan. Den utgör då ett golv för bankens och kundens förhandling. Därefter ska de eventuella påslagen redovisas för sig, det vill säga de påslag som banken och kunden kommer överens om. Påslagen ska vara redovisade så att kunden tydligt ser vad som är bankens egen upplåningskostnad och vad som motsvarar bankens vinst, samt eventuellt andra överenskomna påslag.

Kunden kan då se vad lånet kommer att kosta och varför. Det blir tydligt vad bolånekunderna betalar för och de kan lättare jämföra bankerna med varandra. Få kommer troligtvis vilja betala en avkastning på 15 procent till bankens ägare. En liknande modell finns i dag i Finland.

Samhället behöver bankverksamhet. Men vi behöver inte banker med övervinster och spekulation som riskerar leda till kriser. Det är dags att ta politiskt ansvar. Att staten garanterar privat näringsverksamhet eller subventionerar den är inte rimligt. Bankerna måste stå för sina egna kostnader och spekulationen minska.

ULLA ANDERSSON (V)

Går även att läsa här: Svenska Dagbladet

En nästan fullsatt aula möttes oss på Vallbacksskolan när vi kom dit. Cirka 100 personer lyssnade och ställde frågor. I förväg hade vi dessutom fått frågor de ville ha svar på, om hur det är att vara förtroendevald, hur går det att få ihop det med familjeliv. Hur riksdagen arbetar ville de veta och hur det hela fungerar, det tog lite tid att ta sig igenom demokratins funktionssätt.

Men framförallt handlade frågorna om olika samhällsproblem, om politik. Varför byggs det så få billiga hyesrätter, varför byggs det bara dyra bostäder när så många har låga inkomster och är arbetslösa, vad kan ni göra åt det? Gävleborg har en väldigt hög arbetslöshet, varför och vad kan ni göra åt det? Hur vill ni utveckla SFI:n? Det var några av de frågor vi fick.

Vi försökte berätta att vi vill införa investeringsstöd för att det ska byggas nya hyresrätter med en rimlig hyra, att det är ett samhälleligt ansvar att folk får en bostad, ett hem och att vi ser det som en rättighet. Det är inte en fråga som kan lämnas åt marknaden som det görs idag.

Vi visade på hur vi vill investera i barns skolgång genom att anställa fler lärare, se till att det blir fler anställda i äldreomsorgen och hur vi vill bygga ut järnvägen, Investeringar som behöver göras och som ger jobb. Vi lyfte upp vikten av tillgång till utbildning.

Ett solidariskt samhälle och mer jämlikt var en utgångspunkt vi hade i samtalet tillsammans med vikten att organisera sig. Det kom också frågor om vikten av validering och att många som kommer hit inte har betyg från sina hemländer, eftersom de flytt men att Arbetsförmedlingen ändå inte bistår med validering. Något vi lovade att kolla upp.

En givande eftermiddag med 100 SFI-elever som avslutades med fika i lärarrummet och fortsatta samtal.

Ulla Andersson riksdagsledamot har med anledning av de stora problemen med översvämningsmygg i vissa delar av länet lämnat in en fråga till miljöministern.
– Det är hög tid att vi får en långsiktig lösning på problematiken med översvämningsmyggen. Myggen påverkar människors och djurs liv på ett ohälsosamt sätt. Deras liv begränsas, därför har jag lämnat in en fråga till ansvarig minister.

Läs frågan här!

LO:s förslag mot vinster i välfärden är ett bra inspel i debatten. Välfärdens resurser ska gå till sådant som skapar kvalitet, inte till vinster.

Genom att LO vill tillåta en särskild bolagsform där vinsten inte styr, gör man klart att det inte är valfrihet man är emot – bara vinstuttagen. Det ligger mycket nära det Vänsterpartiet har föreslagit. Samma gäller att man inte vill låta marknaden styra välfärden och därför föreslår att LOV skrotas.

LO:s förslag innebär också att kommuner kan göra undantag från reglerna mot vinst. Det tror jag är fel väg. Risken är att detta överutnyttjas och att vi därför får fortsätta se skattepengar rinna iväg till privata vinster. Vi behöver inte riskkapitalisterna och det är onödigt att öppna sådana luckor. Dessutom tvingar privatiseringarna även det offentliga att pressa kostnader på ett sätt som drabbar kvaliteten.

Tillsammans med förslagen mot vinstuttag pekar LO på behovet av mer resurser till välfärden. Det är i linje med vad Kommunal har lyft.

Jag håller helt med om detta. Enbart ett stopp för vinster löser inte alla välfärdens problem. Det går inte att få en riktigt bra omsorg, skola och vård, om vi inte satsar resurser så att vi kan ha fler anställda. Mer resurser är också nödvändigt för att de som jobbar i välfärden ska få rimliga arbetsförhållanden och inte behöva slita ut sig. Därför föreslår Vänsterpartiet kraftigt höjda resurser till välfärden. Vi föreslår såväl generella tillskott till kommuner och landsting, som riktade satsningar för att anställa fler i äldreomsorgen, skolan och på fritids.

Men vi måste kunna garantera att dessa resurser går dit de är avsedda – fler anställda. Därför behöver vi sätta stopp för dagens slöseri där skattepengar läcker till riskkapitalister. Det är ingen slump att vinstdrivna välfärdsföretag överlag har lägre personaltäthet och fler visstidsanställningar än andra, någonstans måste vinsten tas ifrån. Totalt gjorde de cirka 8,7 miljarder i vinst år 2010, det motsvarar lönerna för 22 000 undersköterskor. Nu är det dags att låta välfärden fokusera på kvalitet och utveckling, inte på vinstjakt.

Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson Vänsterpartiet