När folket i Sverige och i övriga EU-länder går och röstar 7 juni sker det i ett politiskt landskap som förändrats avsevärt sedan det senaste EU-valet för fem år sedan. Högerextrema partier har gjort stora landvinningar runt om i Europa och har nu etablerat sig som en kraft att räkna med. Därmed är det nu på de flesta håll möjligt att föra en starkt repressiv politik som kännetecknas av hets mot bidragstagare, av hårda tag mot asylsökande och invandrare, av främlingsfientlighet och hat mot muslimer.

Främlingsfientliga krafter har också tagit plats i EU-parlamentet. Partier som italienska Lega Nord och Dansk Folkeparti är representanter för Europas rasistiska råhöger och har tillåtits sätta dagordningen inte minst när det gäller den gemensamma invandringspolitiken inom EU. Etablerade partier har alltmer tagit över de främlingsfientligas retorik politik. Besluten om repressiva åtgärder riktade mot asylsökande och flyktingar har därmed kunnat fattas snabbt och utan vånda i Bryssel.

Därför har vi fått transportörsansvar som tvingat fram rasprofileringar vid reseföretagens incheckningsdiskar. Vi har fått stenhårda visumregler och Dublinbestämmelser för att upprätthålla hindren för utomeuropeisk invandring. Vi har fått en ökad militarisering vid EU:s yttergränser och Frontexstyrkor som pressar människor att ta allt farligare risker för att kunna söka asyl i Europa. Mursten fogas till mursten i bygget av Fästning Europa. Alla lagliga vägar för människor att söka asyl är stängda och internationella konventioner om flyktingars rättigheter är i praktiken satta ur spel.

Samtidigt har gränsen för vad som är möjligt att uttrycka allt mer förflyttats. Vi har hört Berlusconi föra fram krav på att slänga ut papperslösa och stänga gränserna – och därmed legitimerat de grova förföljelser av romer som förekommit i Italien under senare tid. Vi har sett hur Sarkozy låtit ”kampen mot illegal migration” i princip helt dominera det franska ordförandeskapet.

Det är i detta politiska landskap som Sverige tar över ordförandeklubban i EU i sommar. Budskapet är tydligt: Ett fullt ut harmoniserat asylsystem ska sjösättas med ökad restriktivitet och kraftigt ökad militarisering vid yttergränserna som följd. Den gemensamma politiken ska upprätthålla murarna mot människor utanför. Hårdare tag ska gälla för att papperslösa att lämna landet. Samtidigt ska människor handplockas av arbetsgivarna för att fylla de förväntade behoven av högkvalificerad arbetskraft och arbetskraft inom tjänstesektorn. Enkelt uttryckt; är du lönsam för europeiska företag är du välkommen, men om du behöver skydd är det inte lika självklart.

Det är också i samma politiska landskap som Sverigedemokraterna nu hårdsatsar på att ta plats i EU-parlamentet för att sedan hoppas på att segla vidare in i riksdagen 2010. Man går till val på frågor om det infödda folket som förlorar makt och inflytande, om ökad kriminalitet, om fusk och EU-byråkrati men i första hand på att föra en ”ansvarsfull invandringspolitik”.

Den tidigare tvärpolitiska uppslutning som fanns för en human flyktingpolitik, och som utgjorde en viktig motkraft mot den restriktiva linjen i dessa frågor, är nu skrämmande avlägsen. Med moderaterna vid rodret accelererar den hårda politiken. Samtidigt har de övriga borgerliga partierna lagt kraven på genomgripande förändringar i flyktingpolitiken på hyllan. Man talar enbart om arbetskraftsinvandring och tiger i övrigt still. I stället pågår i dag närmast en kapplöpning om vem som vågar formulera hårdast och mest symbolladdade krav gentemot asylsökande och flyktingar och misstänkliggörandet av invandrade som grupp tar upp ett enormt utrymme i det politiska samtalet i Sverige liksom i Europa.

Etablerade partier runt om i Europa har steg för steg genomfört mycket av de främlingsfientliga partiernas politik. Vi ser nu att samma sak riskerar att hända i Sverige. För att stoppa denna utveckling krävs en kraftsamling kring kampen för människovärdet och för flyktingars rättigheter. Respekten för asylrätten måste återupprättas. Det är nu vi måste stå emot, för i morgon kan det vara för sent. Därför är det särskilt viktigt att du som är antirasist går och röstar 7 juni.

Ulla Andersson (V)
riksdagsledamot