Fukushima
De senaste veckorna har tidningarna fyllts av ögonvittnesskildringar från jordbävningen, bilder av tsunamins härjningar och uttalanden från offentliga personer i Japan som försäkrar att läget på kärnkraftverket i Fukushima är under kontroll.
Trots det är det få som vågar lita på vad man från officiellt håll försäkrar. Möjligen finns det fanatiska kärnkraftsförespråkare som fortfarande tror på den ”säkra” härdsmältan. Istället för att dra lärdom av det som hänt i Harrisburg, Tjernobyl, Forsmark och Fukushima och stänga kärnkraftverken så gör de samma felräkning som Tage Danielsson så intelligent travesterade i sin monolog om sannolikheten.
Tala istället om vad som verkligen krävs för att vårt samhälle ska överleva: vi måste anpassa levnadsstandarden efter jordens kapacitet – inte efter individens betalningsförmåga. Idag sitter en ytterst liten klick människor på den allra största delen av jordens resurser. Den lilla klicken – och några till av oss här i väst – har råd att slösa på energi och jordens ändliga resurser samtidigt som den allra största delen av människorna på jorden varken har tillgång till energi, vatten eller mat än mindre några andra resurser.
Vi måste våga tala om vad som krävs för att jorden ska bli en mer jämlik plats att leva på: vi som har i överflöd måste dela med oss – inte bara av mat och vatten utan även av energi. Det är ett hån mot de som inget har, och ett hån mot de som får sina liv förstörda av strålningen från uranbrytningen – och nu från Fukushima – att slösa på energin. Tänk på att det är vår efterfrågan av energi som göder energiföretagen. Varför kan vi inte vispa grädden för hand eller borsta tänderna med en vanlig tandborste? Varför krävs det bil för att åka till kvartersbutiken och köpa mjölk?
Nej, jag vill att Vänsterpartiet propagerar för högre livskvalitet framför högre levnadsstandard. För alla oss som har tillräckligt för att överleva så är det inte mera pengar att konsumera för som gör oss lyckliga. Nej, det är lite tid med barn och barnbarn som gör oss lyckliga. Att promenera i naturen och upptäcka sälgen som blommar för första gången i år.
Petra Modée