”Jag kämpar för mitt liv”, säger hon och ser på oss. Afson är 17 år och ett av sju barn som just nu hungerstrejkar utanför Migrationsverket i Gävle.

Den som tar sig tid och sätter sig och lyssnar på dem i det lilla tältlägret får ta del av berättelser om barn som farit mycket illa i svensk migrationspolitik. Det är svåra och smärtsamma fall som berör och upprör.
De ser nu ingen annan utväg än hungerstrejk efter att de fått utvisningsbeslut som innebär återvändande till ett farligt och otryggt Afghanistan. Andra av dem ska utvisas till Italien enligt Dublinförordningen. Barn som vistats i det italienska asylsystemet vittnar om såväl misshandel, sexuellt utnyttjande samt att de i vissa fall tvingats leva på gatan.

Under det gångna året har man kunnat ta del av många andra fall där barn kommit i kläm i en snäv migrationspolitik. Det är en bild av ett Sverige vi inte känner igen – ett Sverige vi skäms för. Sverige har historiskt varit ett föregångsland när det gäller barns rättigheter och plats i samhället. För att det ska fortsätta vara så krävs omedelbara lagändringar för att sätta barnperspektivet i främsta rummet.

Vänsterpartiet föreslår fem konkreta förändringar i lagstiftningen som skulle göra skillnad för barn som befinner sig i asylprocessen eller är i behov av skydd:

• Gör Barnkonventionen till lag så att barnets bästa väger tyngst i alla lägen. Så länge Barnkonventionen endast är en rekommendation har barnperspektivet inte rättslig tyngd utan underordnas annan lagstiftning.
• Slopa Dublinförordningen för barn. Enligt Dublinförordningen ska en asylansökan prövas i första EU-land den sökande kommer till. Mottagandeförhållandena i flera EU-länder är mycket farliga och olämpliga. Sverige kan, liksom Frankrike redan gör, pröva barns ansökan själv och inte skicka tillbaka barnet till första EU-land det kommit till.
• Respektera barns särskilda asylskäl. Även konsekvenser vid en eventuell utvisning måste tydligare vägas in. I krigshärjade länder som Afghanistan och Somalia är möjligheterna för barn utan familj att klara sig mycket små.
• Låt Socialtjänstlagen väga tyngre än Utlänningslagen. Barnets sociala behov måste gå före beslut om uppehållstillstånd. Barn ska inte kunna utvisas med den förälder som misshandlat eller utnyttjat dem.
• Ändra Utlänningslagen så att familjer som redan befinner sig i Sverige slipper splittras för att söka uppehållstillstånd från hemlandet.

Det är glädjande att se det engagemang som finns för de hungerstrejkande barnen i Gävle. Det visar att Sverige är en mycket varmare och generösare plats än vad lagstiftning just nu tillåter. Vänsterpartiet uppmanar regeringen och Miljöpartiet att lämna prestigen åt sidan och sätta barnets behov främst.

Till dess gör vi i Vänsterpartiet allt vi kan för att stötta dessa barn. Med medel från vår Fristadsfond erbjuder vi nu de berörda juridiskt stöd för att se vad som kan göras i varje enskilt fall. Du som läser detta kan göra skillnad genom att ge ett litet eller stort bidrag till Fristadsfonden på plusgirokonto 26 31 25-7. Låt oss tillsammans skapa ett Sverige som värnar asylrätten och skyddar mycket utsatta barn.

Christina Höj Larsen, riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson (V)
Marita Engström, kommunalråd i Gävle (V)
Gin Akgul Hajo, kommunfullmäktigeledamot (V)
Maritha Johansson, kommunfullmäktigeledamot (V)
Anit Walther, kommunfullmäktigeledamot (V)

Läs även artikeln här: Arbetarbladet

Uppdaterades: 18 maj 2013