Jag vet inte hur många gånger jag hört samma formulering de senaste åren: “Det är läget i världen.”
Det sägs nästan som en naturlag. Som vädret. Något vi bara måste acceptera.
Elpriserna stiger, det är läget i världen.
Bränslet blir dyrare, det är läget i världen.
Matkassen kostar plötsligt flera hundra kronor mer, det är läget i världen.
Men ibland undrar jag: är det verkligen världen vi betalar för, eller är det någon annans marginaler?
Jag tänkte på det senast jag stod vid en bensinpump. Dagen innan hade nyheterna rapporterat om USA och Israels attack mot Iran och mycket riktigt, priset vid pumpen hade gått upp igen.
Det märkliga är att bensinen redan låg där i marken. Den var redan inköpt. Redan transporterad. Redan betald av bolaget.
Ändå steg priset över en natt.
Det säger något om hur vårt system fungerar. Priserna sätts inte bara efter vad något kostar, utan efter vad man tror att människor är beredda att betala. Inte helt konstigt i sig men hur rimligt blir det när det kommer till saker vi inte kan avstå?
Samma sak ser vi med elen. Sverige producerar ofta el till relativt låga kostnader, men hushållen får ändå räkningar som får folk att fundera på om de ska våga sätta på elementet. Skillnaden mellan kostnad och pris försvinner inte i tomma intet. Den blir vinst någonstans.
Och i matbutikerna? Där märks det kanske mest i vardagen. Den där matkassen som brukade kosta 800 kronor kan plötsligt landa på över tusen. Samtidigt läser man om rekordvinster i delar av livsmedelsbranschen.
Det är inte så att företag aldrig får höja priser. Självklart påverkas ekonomin av krig, konflikter och osäkerhet.
Men det finns en sak som skaver.
Riskerna delas inte.
När världen blir osäker får konsumenterna betala direkt. Priserna justeras upp nästan omedelbart. Men när kostnader sjunker igen, då går det märkligt nog mycket långsammare åt andra hållet, om alls.
Det är som om systemet bara fungerar i en riktning.
Det är också därför vi i Vänsterpartiet ofta är kritiska när miljardärer och stora bolag får ännu mer makt över centrala delar av ekonomin. Det handlar inte om att någon lyckats i livet. Problemet uppstår när så mycket ekonomisk makt koncentreras till så få händer.
För då kan oron i världen snabbt bli en affärsmöjlighet.
Medan vanliga människor sitter hemma och försöker få lönen att räcka till både elräkning, bensin och mat.
När världen skakar borde vi kanske prata mer om solidaritet och hur risker ska delas. I stället verkar systemet ofta fungera så att osäkerheten sprids nedåt – och vinsterna uppåt.
Och det är nog därför många känner att något inte riktigt stämmer, varje gång någon säger:
“Det är läget i världen.”
//Joel Nordkvist, distriktsordförande för Vänsterpartiet Gävleborg