Det är dags att gå från ord till handling. Alltför länge har kvinnor gjort det mesta av det oavlönade hemarbetet med lägre löner i yrkeslivet som pris. Vårt mål är sextimmars arbetsdag med bibehållen lön, och vi går nu till val på att inleda arbetstidförkortning. Vi vill gärna börja bland de som drar ett tungt lass av dubbelarbete inom vården och omsorgen.
Den 40-timmarsnorm som finns i arbetstidslagen idag bygger på ett hemmafruideal som inte varit verkligt sedan 1950-talet. Arbetstiderna är anpassade efter kvinnor gör vissa saker och män andra och att det män gör är mer värt. Totalt sett arbetar kvinnor och män lika mycket. Skillnaden är att män arbetar mer betalt och kvinnor arbetar mer obetalt med hemarbete. Att jobba 40 timmar i veckan och därefter sköta det mesta av hemarbetet är, i synnerhet för småbarnsföräldrar, en i stort sett omöjlig ekvation. Många kvinnor betalar priset för denna omöjliga ekvation genom att jobba deltid. Kvinnor anpassar sina arbetstider till barnen, medan män knappt påverkas om det finns barn eller inte i familjen.

En generell förkortning av den dagliga arbetstiden med bibehållen lön skulle fördela den totala mängden betalt arbete jämnare mellan kvinnor och män – färre kvinnor skulle känna sig tvingade att själva gå ner på deltid. Om både kvinnor och män i högre grad förvärvsarbetade lika lång tid skulle det i sin tur också öka utrymmet för en jämnare fördelning av det obetalda arbetet i hemmet.

Det handlar också om vår rätt att må bra. Det ökade tempot i arbetslivet har skördat många offer det senaste decenniet, och bland dem som blivit långtidssjukskrivna på grund av stress och förslitningsskador är kvinnor i majoritet. Samtidigt befinner vi oss i en situation där både produktiviteten och lönsamheten i arbetslivet är rekordhöga, och en stor andel av befolkningen är arbetslös. Försök har genomförts med sex timmars arbetsdag bland annat i Kiruna och på Toyota i Mölndal. Dessa visar det på flera fördelar, bl a minskad kortidssjukfrånvaron, förbättrad arbetskvalité, bättre arbetsmiljö, mindre administrativt personalarbete, bättre kontinuitet o s v. Det finns alltså många både sociala och samhällsekonomiska vinster att göra på att ta ut välståndökningen i kortare arbetstid.

Vi vet att det inom många sektorer där många män arbetar har redan en arbetstidsförkortning i praktiken förhandlats fram. Vi vill nu inleda arbetstidsförkortningen och föreslår att kommuner och landsting, där politiker har arbetsgivaransvar, ska genomföra avtalade arbetstidsförkortningar i några tunga yrken som undersköterskor och vårdbiträden. Det är rimligt att avlasta just dessa grupper, eftersom belastningen är hård på de anställda inom vård och omsorg med höga sjukskrivningstal och förslitningsskador som följd. Inom Omvårdnad i Gävle ligger sjuktalet så högt som på 47,8 dagar per år, och därför har vi all anledning att också här driva på de andra partierna för en verklig förändring. Som ett första steg vill vi att kommuner och landsting tillsammans med fackliga organisationer genomför arbetstidsförkortningar för vissa yrkesgrupper. I Gävle kommun kan vårdbiträden och undersköterskor inom Omvårdnad vara lämpliga grupper att starta med.
Dessutom har vi ju, precis som när det gäller lönerna, en möjlighet att som politiker använda vår arbetsgivarroll för att åstadkomma det vi vill. Vi ser det här som ett första steg i rätt riktning, med en lagstiftad arbetstidsförkortning som mål.

Kalle Larsson, riksdagsledamot (v)
Ulla Andersson, riksdagskandidat (v)
Marita Engstrom, 1:a namn till kommunfullmä

Uppdaterades: 13 aug 2006