Författare: gavleborg

Många barn har det tufft för att deras föräldrars ekonomi inte tillåter mer än mat, hyra och kläder om ens det. Att som förälder gå omkring och ständigt behöva oroa sig för sin ekonomi är tärande, klumpen i magen är ständigt närvarande.

En lärare berättade i vintras att en elev i hennes förskoleklass inte kom till lektionerna därför att föräldrarna inte hade råd att köpa vinterkläder till henne och hennes syskon. Andra får inte vara med i fotbollsskolan och vara hemma hela semestern. En skolutflykt eller trasiga gummistövlar kan vara helt oöverstigligt.

Massarbetslöshet och försämring av A-kassa och sjukförsäkring har drastiskt försämrat den ekonomiska situationen för många vuxna. Fattiga föräldrar ger fattiga barn!

Under lång tid har ensamstående föräldrars ekonomiska situation varit uppe för politisk debatt, men förslagen för att förbättra gruppens ekonomiska ställning är få. Insikten om vad som faktiskt behövs är dålig, skygglapparna är stora och den politiska viljan till förändring är alltför liten.

När man tittar på gruppen ensamstående föräldrar är det tydligt att ohälsan är högre och likaså arbetslösheten. Gruppen har under årtionden halkat efter ekonomiskt. Lägg där till att var tredje svensk jobbar på obekväma arbetstider och att mindre än hälften av landets kommuner erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid. Då är det lätt att förstå att det ibland inte ens går att ta ett jobb eftersom ingen kan ta hand om ens barn under tiden.

Vänsterpartiet menar att ensamstående föräldrars ekonomiska ställning måste stärkas och därför föreslår vi att underhållsstödet höjs och samtidigt ska det värdesäkras genom att knyta underhållsstödet till prisbasbeloppet.

Det behövs fasta jobb på heltid, anständig A-kassa med låga avgifter, en sjukförsäkring som ger ersättning när du är sjuk och rätt till rehabilitering, fler barnomsorgsplatser framförallt på obekväm arbetstid. I stället för RUT-avdrag kan vi få 15 000 platser inom barnomsorgen. För Gävleborg skulle det innebära ett tillskott på 450 platser. Vi väljer barnomsorg för alla istället för städning av privata hem för ett fåtal

I vår budget som vi presenterade under gångna månaden finns det 100 000 nya jobb och 50 000 nya utbildningsplatser de kommande två åren. Vi upprustar A-kassan och sänker kvalifikationskraven för arbetslöshetsförsäkringen så att alla arbetslösa som är inskrivna på arbetsförmedlingen i 3 månader och står till arbetsmarknadens förfogande omfattas.

Vänsterpartiet menar att det behövs både en nationell och en kommunal handlingsplan mot barnfattigdom. Tänk om Gävleborg kunde bli landets första län där alla kommuner har lokala handlingsplaner mot barnfattigdom!  Tänk så många barn som skulle få det bättre ekonomiskt! Vi skulle bli landets första län som tar krafttag mot barnfattigdomen.

Vänsterpartiet Gävleborgs distriktsstyrelse

Ulla Andersson, Gävle

Yvonne Oscarsson, Ljusdal

Minna Leek, Arbrå

Bosse Arnström, Nordanstig

Elisabeth Swedman, Iggesund

Alf Norberg, Hudiksvall

Andreas Broström, Sandviken

Gin Akgul Hajo, Gävle

Den 1 juli 2011 träder den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö 98, i kraft fullt ut. Där stärks och tydliggörs kraven på förskolan. Eftersom barngrupperna i förskolan är väldigt stora och förskolan har lite pengar att röra sig med så oroar jag mig för att förskolevistelsen skapar fel förutsättningar för barnen att växa upp till trygga samhällsmedborgare. Vad grundar jag det på?

Enligt både svensk och internationell forskning har storleken på barngrupperna och personaltätheten i förskolan stor betydelse för bland annat språkutvecklingen, samspelet och den dagliga miljön som barnen vistas i. Det är naturligtvis viktigt att det finns tillräckligt många vuxna runt barnen, men jag ser det som ännu viktigare att barngruppernas storlek måste minska. Med dagens stora grupper blir barnen stressade och det kan vara svårt för dem att hitta den trygghet som de så väl behöver. Det finns exempel på barn som inte vill/tar sig tid att gå på toaletten under hela dagen. Det leder till magont och kan även få andra, mer allvarliga följder. Ljudnivån blir högre och det i sin tur kan ge både hörselnedsättningar och koncentrationssvårigheter. Även smittorisken ökar när barngrupperna är för stora, det kan vara svårt att få bukt med magsjukor och förkylningar och det blir en ond cirkel.

Det kanske inte heller är någon slump att åldersgruppen 18-22 år är överrepresenterad när det gäller drogmissbruk i vårt län? Barngrupperna i förskolan och skolan var väldigt stora även i början av 1990-talet. Att otrygghet föder våld och kriminalitet är inget nytt.

Enligt Lpfö 98 är förskolans uppdrag att lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska erbjuda en trygg miljö och verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Om något barn, tillfälligt eller varaktigt, behöver mer stöd än andra så ska barnet få det, med hänsyn till dess egna behov och förutsättningar.

Med den reviderade upplagan av förskolans läroplan, Lpfö 98, kommer än högre krav att ställas på förskolepersonalen. Med 24 barn, 3-5-år, inskrivna på en avdelning med endast tre personal kommer det bli en enorm utmaning, för att inte säga en omöjlighet, att leva upp till de kraven.

 Vänsterpartiet vill minska barngruppernas storlek, så att alla barns behov kan tillgodoses och så att personalens pedagogiska kompetens kan komma till användning på ett bättre sätt. På det sättet kan vi på sikt minska otryggheten i samhället och skapa bättre förutsättningar för alla barn i förkolan att växa upp till trygga samhällsmedborgare.

Minna Leek, förskollärare

Vänsterpartiet Gävleborgs distriktsstyrelse

Barnfattigdomen i Sverige breder ut sig och klyftan i det borgerliga Sverige blir bara bredare och djupare för var dag som går. Ett område som har avgörande betydelse för det framtida samhället är skolan. Det kommer nu rapporter från olika håll om hur familjer förväntas betala för arrangemang som beräknas ligga utanför skolors gällande budgetram. En utveckling som måste upphöra snarast. Den Svenska skolan ska, till alla delar, finansieras genom skattemedel allt annat är oacceptabelt.

Den moderatledda regeringen har kraftigt förändrat/försämrat kommuners ekonomiska villkor, genom bland annat diverse bidrag i form av prestationslösa ersättningar som exempelvis Rutavdrag, Rotavdrag och Jobbskatteavdrag som dessutom utökas om och om igen. Det enda som krävs för de exemplifierade bidragen är att ha en relativt god inkomst av lönearbete. Dessutom har både arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring försämrats avsevärt. Dessa solidariska trygghetssystem som gjort att familjer trots arbetslöshet och sjukdom tidigare har kunnat leva värdiga liv.

Till den beskrivna utvecklingen kommer det faktum att den moderatstyrda regeringen gör minsta möjliga för att stimulera tillgången på arbetstillfällen. En omfattande arbetslöshet minskar många familjers ekonomiska villkor samtidigt som de familjer som har lönearbete kan stärka sin ekonomiska ställning genom bland annat de prestationslösa bidrag som förstärker klyftorna i samhället.

De privatdrivna skolor som kallas friskolor är också en betydande faktor för den segregerande utveckling som sker i det svenska samhället. Stora delar av de skattemedel som överförs till dessa privatdrivna skolor hamnar i skatteparadis och omvandlas till privata inkomster. Detta samtidigt som föräldrar som har barn i den skola som är skattefinansierad. oavsett den drivs av kommun eller privat företag, förväntas bidra till enskilda aktiviteter för barnen.

Uppgifter från 2008, enligt riksdagens utredningstjänst, visar att privat utbildningsverksamhet ger 23 procents avkastning på eget kapital. Det kan jämföras med elbranschen där avkastningen är 15 procent. Det är lätt att förstå vilken bransch som är intressant för riskkapitalbolag. Säkra skattemedel som intäkter eller osäkra investeringar av eget kapital. En annan lönsam bransch är omsorg där avkastningen var 33 procent på eget insatt kapital, som i det här sammanhanget är skattemedel.

För att utplåna den barnfattigdom som för närvarande ökar, behöver varje skattekrona som avsätts till Barn- och Ungdomsverksamhet användas till verksamhet för barnen och inte omvandlas till privata vinster.

I Vänsterpartiets solidariska samhälle finns inte plats för barnfattigdom.

Anita Walther

Ledamot i distriktsstyrelsen

Vi har i media under senaste tiden fått följa två unga kvinnors kamp för att få sin överskottshud bortopererad. Vi har också kunnat konstatera att Landstinget Gävleborgs regelverk för den här formen av operationer avviker starkt från övriga landstings.

I Landstinget Gävleborg kräver man att patienten har ett BMI på max 30 för att bevilja en bukplastikoperation. Om patienten går ner från 200 kilo till 100 kilo, minskar sitt BMI från ca 80 till 40 och övervikten som återstår för att komma ner i BMI 30 består av överskottshud, så tas ingen hänsyn till detta av Landstinget Gävleborg!

Det rigida förhållningssättet med en fast BMI-gräns och inte tillåta en individuell prövning placerar patienten i en ohållbar situation, eftersom man inte kan banta bort sin överskottshud.

Landstinget Gävleborg sparar några tiotusentals kronor på att inte utföra bukplastikoperationer, men lägger samtidigt villigt ut 20 miljoner på att privatisera ett sjukhus.

Överskottshuden ställer till problem för patienten, både psykiskt och fysiskt. Detta belastar andra kostnadsställen i Landstinget Gävleborg. Vi anser därför inte att det är en skönhetsoperation utan att man ska se magsäckoperationer med följande hudoperationer som en enhetlig behandling.

Är det rimligt att göra en överviktsoperation och därefter vägra patienten en bukplastik fast man ser det uppenbara behovet av det?

 Vänsterpartiet Gävleborgs distriktsstyrelse

Yvonne Oscarsson, Ljusdal

Alf Norberg, Hudiksvall

Lasse Langeborg, Gävle

Elisabeth Swedman, Iggesund

Andreas Broström, Sandviken

Xamuel Halfvars, Hofors

Minna Leek, Arbrå