Djur är levande varelser. Djur har behov. Djur känner stress, smärta och lidande. Det är aldrig rätt att nyttja ett djur till vilka syften som helst. Vänsterpartiets djurrättspolitik är en politik för djuren.

Samtidigt kommer rapporter om hur djuren, framför allt nötkreatur, bidrar till växthuseffekten genom gaser från magen, metangas. Det går att slå fast, att ju fler människor vi blir på planeten Jorden, desto fler djur produceras i syfte att tjäna som proteinkälla åt denna växande skara människor. Vi kan gissa vartåt denna spiral leder.

Det talas dock mer sällan om alla dessa producerade djurs lidande under sin korta levnadstid. Gemensamt för de producerade djuren är att de är ”packade som sardiner”, dvs de har inget livsutrymme. Detta föder panik och ångest hos djuren och de börjar skada varandra. Exempelvis så gnager grisar på varandras kroppsdelar och orsakar svåra sår. Kycklingar hackar på varandra och för att förhindra detta hugger man helt enkelt av dem näbbarna.

Man idkar också avel för att få fram så produktiva djur som möjligt, oavsett vilken inverkan detta får på djuren. Grisar har fått en extra ryggkota (=fler kotletter per gris) och som följd får grisarna ofta ryggbesvär då ryggen blivit längre. En typ av ko (belgian blue) har så enormt stor muskelmassa, att den knappt kan röra sig och kalvarna förlöses med kejsarsnitt. Likadant med kalkoner; nya rapporter visar att de fått så stort bröst och så korta ben, så att dels orkar inte benen bära upp kroppen och dels tar muskelmassan på bröstet så mycket syre i anspråk, att inre organ tar skada.

Djuren utsätts även för medicinska ingrepp. Korna får en typ av foder, som deras magar egentligen inte klarar av att smälta. Därför utför man sk ”stomier” med plastlock, så att man kan sträcka in armen i kons mage för att ha kontroll på matsmältningen.  ”Grispojkar” kastreras, ofta utan bedövning, till förmån för smaken på köttet. Djur får injektioner av antibiotika i förebyggande syfte för att förhindra ev infektioner. De får också injektioner av tillväxthormoner för att växa snabbare, så att de kan slaktas inom kortare tid. Man tar inte hänsyn till hur dessa injektioner sekundärt påverkar människan och naturen i övrigt.

Vänsterpartiet vill inrätta en djur-etisk ombudsman, DjurO. Vi vill också förbättra djurhållningen i lantbruket med en rad lagar, så att det som beskrivits ovan inte får ske.

Som konsument man bidra genom att vägra köpa kött som man inte vet hur det producerats. En hjälp på vägen är att köpa närproducerat, man vet var djuren kommer ifrån, eller att köpa KRAV-märkt. Ett annat tips är att äta vegetarisk mat en gång i veckan, eller kanske två gånger. Eller varför inte helt slopa kött på menyn?

Elisabeth Swedman

Miljöpolitiskt ansvarig

Vänsterpartiet Gävleborg

Många barn har det tufft för att deras föräldrars ekonomi inte tillåter mer än mat, hyra och kläder om ens det. Att som förälder gå omkring och ständigt behöva oroa sig för sin ekonomi är tärande, klumpen i magen är ständigt närvarande.

En lärare berättade i vintras att en elev i hennes förskoleklass inte kom till lektionerna därför att föräldrarna inte hade råd att köpa vinterkläder till henne och hennes syskon. Andra får inte vara med i fotbollsskolan och vara hemma hela semestern. En skolutflykt eller trasiga gummistövlar kan vara helt oöverstigligt.

Massarbetslöshet och försämring av A-kassa och sjukförsäkring har drastiskt försämrat den ekonomiska situationen för många vuxna. Fattiga föräldrar ger fattiga barn!

Under lång tid har ensamstående föräldrars ekonomiska situation varit uppe för politisk debatt, men förslagen för att förbättra gruppens ekonomiska ställning är få. Insikten om vad som faktiskt behövs är dålig, skygglapparna är stora och den politiska viljan till förändring är alltför liten.

När man tittar på gruppen ensamstående föräldrar är det tydligt att ohälsan är högre och likaså arbetslösheten. Gruppen har under årtionden halkat efter ekonomiskt. Lägg där till att var tredje svensk jobbar på obekväma arbetstider och att mindre än hälften av landets kommuner erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid. Då är det lätt att förstå att det ibland inte ens går att ta ett jobb eftersom ingen kan ta hand om ens barn under tiden.

Vänsterpartiet menar att ensamstående föräldrars ekonomiska ställning måste stärkas och därför föreslår vi att underhållsstödet höjs och samtidigt ska det värdesäkras genom att knyta underhållsstödet till prisbasbeloppet.

Det behövs fasta jobb på heltid, anständig A-kassa med låga avgifter, en sjukförsäkring som ger ersättning när du är sjuk och rätt till rehabilitering, fler barnomsorgsplatser framförallt på obekväm arbetstid. I stället för RUT-avdrag kan vi få 15 000 platser inom barnomsorgen. För Gävleborg skulle det innebära ett tillskott på 450 platser. Vi väljer barnomsorg för alla istället för städning av privata hem för ett fåtal

I vår budget som vi presenterade under gångna månaden finns det 100 000 nya jobb och 50 000 nya utbildningsplatser de kommande två åren. Vi upprustar A-kassan och sänker kvalifikationskraven för arbetslöshetsförsäkringen så att alla arbetslösa som är inskrivna på arbetsförmedlingen i 3 månader och står till arbetsmarknadens förfogande omfattas.

Vänsterpartiet menar att det behövs både en nationell och en kommunal handlingsplan mot barnfattigdom. Tänk om Gävleborg kunde bli landets första län där alla kommuner har lokala handlingsplaner mot barnfattigdom!  Tänk så många barn som skulle få det bättre ekonomiskt! Vi skulle bli landets första län som tar krafttag mot barnfattigdomen.

Vänsterpartiet Gävleborgs distriktsstyrelse

Ulla Andersson, Gävle

Yvonne Oscarsson, Ljusdal

Minna Leek, Arbrå

Bosse Arnström, Nordanstig

Elisabeth Swedman, Iggesund

Alf Norberg, Hudiksvall

Andreas Broström, Sandviken

Gin Akgul Hajo, Gävle

Den 1 juli 2011 träder den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö 98, i kraft fullt ut. Där stärks och tydliggörs kraven på förskolan. Eftersom barngrupperna i förskolan är väldigt stora och förskolan har lite pengar att röra sig med så oroar jag mig för att förskolevistelsen skapar fel förutsättningar för barnen att växa upp till trygga samhällsmedborgare. Vad grundar jag det på?

Enligt både svensk och internationell forskning har storleken på barngrupperna och personaltätheten i förskolan stor betydelse för bland annat språkutvecklingen, samspelet och den dagliga miljön som barnen vistas i. Det är naturligtvis viktigt att det finns tillräckligt många vuxna runt barnen, men jag ser det som ännu viktigare att barngruppernas storlek måste minska. Med dagens stora grupper blir barnen stressade och det kan vara svårt för dem att hitta den trygghet som de så väl behöver. Det finns exempel på barn som inte vill/tar sig tid att gå på toaletten under hela dagen. Det leder till magont och kan även få andra, mer allvarliga följder. Ljudnivån blir högre och det i sin tur kan ge både hörselnedsättningar och koncentrationssvårigheter. Även smittorisken ökar när barngrupperna är för stora, det kan vara svårt att få bukt med magsjukor och förkylningar och det blir en ond cirkel.

Det kanske inte heller är någon slump att åldersgruppen 18-22 år är överrepresenterad när det gäller drogmissbruk i vårt län? Barngrupperna i förskolan och skolan var väldigt stora även i början av 1990-talet. Att otrygghet föder våld och kriminalitet är inget nytt.

Enligt Lpfö 98 är förskolans uppdrag att lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska erbjuda en trygg miljö och verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Om något barn, tillfälligt eller varaktigt, behöver mer stöd än andra så ska barnet få det, med hänsyn till dess egna behov och förutsättningar.

Med den reviderade upplagan av förskolans läroplan, Lpfö 98, kommer än högre krav att ställas på förskolepersonalen. Med 24 barn, 3-5-år, inskrivna på en avdelning med endast tre personal kommer det bli en enorm utmaning, för att inte säga en omöjlighet, att leva upp till de kraven.

 Vänsterpartiet vill minska barngruppernas storlek, så att alla barns behov kan tillgodoses och så att personalens pedagogiska kompetens kan komma till användning på ett bättre sätt. På det sättet kan vi på sikt minska otryggheten i samhället och skapa bättre förutsättningar för alla barn i förkolan att växa upp till trygga samhällsmedborgare.

Minna Leek, förskollärare

Vänsterpartiet Gävleborgs distriktsstyrelse

Barnfattigdomen i Sverige breder ut sig och klyftan i det borgerliga Sverige blir bara bredare och djupare för var dag som går. Ett område som har avgörande betydelse för det framtida samhället är skolan. Det kommer nu rapporter från olika håll om hur familjer förväntas betala för arrangemang som beräknas ligga utanför skolors gällande budgetram. En utveckling som måste upphöra snarast. Den Svenska skolan ska, till alla delar, finansieras genom skattemedel allt annat är oacceptabelt.

Den moderatledda regeringen har kraftigt förändrat/försämrat kommuners ekonomiska villkor, genom bland annat diverse bidrag i form av prestationslösa ersättningar som exempelvis Rutavdrag, Rotavdrag och Jobbskatteavdrag som dessutom utökas om och om igen. Det enda som krävs för de exemplifierade bidragen är att ha en relativt god inkomst av lönearbete. Dessutom har både arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring försämrats avsevärt. Dessa solidariska trygghetssystem som gjort att familjer trots arbetslöshet och sjukdom tidigare har kunnat leva värdiga liv.

Till den beskrivna utvecklingen kommer det faktum att den moderatstyrda regeringen gör minsta möjliga för att stimulera tillgången på arbetstillfällen. En omfattande arbetslöshet minskar många familjers ekonomiska villkor samtidigt som de familjer som har lönearbete kan stärka sin ekonomiska ställning genom bland annat de prestationslösa bidrag som förstärker klyftorna i samhället.

De privatdrivna skolor som kallas friskolor är också en betydande faktor för den segregerande utveckling som sker i det svenska samhället. Stora delar av de skattemedel som överförs till dessa privatdrivna skolor hamnar i skatteparadis och omvandlas till privata inkomster. Detta samtidigt som föräldrar som har barn i den skola som är skattefinansierad. oavsett den drivs av kommun eller privat företag, förväntas bidra till enskilda aktiviteter för barnen.

Uppgifter från 2008, enligt riksdagens utredningstjänst, visar att privat utbildningsverksamhet ger 23 procents avkastning på eget kapital. Det kan jämföras med elbranschen där avkastningen är 15 procent. Det är lätt att förstå vilken bransch som är intressant för riskkapitalbolag. Säkra skattemedel som intäkter eller osäkra investeringar av eget kapital. En annan lönsam bransch är omsorg där avkastningen var 33 procent på eget insatt kapital, som i det här sammanhanget är skattemedel.

För att utplåna den barnfattigdom som för närvarande ökar, behöver varje skattekrona som avsätts till Barn- och Ungdomsverksamhet användas till verksamhet för barnen och inte omvandlas till privata vinster.

I Vänsterpartiets solidariska samhälle finns inte plats för barnfattigdom.

Anita Walther

Ledamot i distriktsstyrelsen