Idag besöker vi Ljusdal och Gävleborg för att möta fackliga företrädare, kommunledning och arbetsförmedlingen.
Det känns viktigt för oss i Vänsterpartiet att möta människor och ta del av deras erfarenheter och kunskap så att vi bättre kan möta de olika behov som finns pga. av den finansiella krisen och lågkonjunkturen. De är de som är direkt eller indirekt berörda som bäst kan ge oss de förslag till åtgärder som behövs. Vi presenterar här en rad av oss finansierade förslag för att motverka lågkonjunkturen, skapa jobb och satsa på utveckling i Ljusdal och Gävleborg. Vi vill ta tillvara de resurser och krafter som finns både lokalt och regionalt.

 Satsningar för jobb i Ljusdal och Gävleborg! Idag besöker vi Ljusdal och Gävleborg för att möta fackliga företrädare, kommunledning och arbetsförmedlingen. Det känns viktigt för oss i Vänsterpartiet att möta människor och ta del av deras erfarenheter och kunskap så att vi bättre kan möta de olika behov som finns pga. av den finansiella krisen och lågkonjunkturen. De är de som är direkt eller indirekt berörda som bäst kan ge oss de förslag till åtgärder som behövs. Vi presenterar här en rad av oss finansierade förslag för att motverka lågkonjunkturen, skapa jobb och satsa på utveckling i Ljusdal och Gävleborg. Vi vill ta tillvara de resurser och krafter som finns både lokalt och regionalt. Infrastruktursatsningar är särskilt viktiga när lågkonjunkturen är här. Dessa investeringar bidrar både till att skapa jobb och ett hållbart samhälle. Vi stödjer att sträckan Ljusdal-Gävle ges ökad godskapacitet. Dessutom föreslår Vänsterpartiet ett flertal större satsningar på lite längre sikt och satsar nästan 10 miljarder under en tolvårsperiod på framförallt järnvägen. Den största satsningen är vårt förslag på förbättringar av Ostkustbanan på sträckan Gävle-Sundsvall i syfte att främst öka godskapaciteten på sträckan. Vi vill bland annat ge sträckan partiella dubbelspår och skapa ett antal nya mötesstationer. Dubbelspår vill vi i enlighet med Banverkets förslag även bygga mellan Gävle och Uppsala där det idag är stor kapacitetsbrist med förseningar som följd. Vi vill att Gävle hamn lyfts fram som strategisk hamn och att orten därför ska ha en strategisk kombiterminal. Vi har tilltro till basindustrins framtid och vill därför satsa på fortsatt utveckling och forskning. Vi föreslå att en miljöteknikfond inrättas för att stödja forskning kring energieffektivitet. Centralt är att koppla ihop forskning med produktion. Vi vill reservera en del av Vattenfalls kommande vinster för fonden. Denna fond skulle skapa nya möjligheter för basindustrin i länet men också för att ta fram nya jobb i den gröna sektorn. Lagen om offentlig upphandling måste i betydligt större utsträckning användas för att stödja teknikutveckling. Det skulle skapa möjlighet att driva utvecklingen av forskning, innovationer och teknikut¬veckling och gynna både stora och små företag i regionen. Staten bör ta ansvaret för de kommunala lärcentra för att säkra utbildning även i mindre orter på lands¬bygd. Detta är en viktig insats i tider av uppsägningar och för att underlätta omställningen till nya jobb. Vi satsar också på en rejäl utbyggnad av den kommunala vuxenutbildningen och på att fler KY-utbildningar inrättas. Vi föreslår ökade anslag till den kommunala vuxenutbildningen. Dels återför vi de 600 miljoner kronor som regeringen har skurit ner, dels tillför vi c:a 4 500 platser 2009. För Gävleborg skulle Vänsterpartiets satsning innebära 736 nya platser i Komvux 2009. För Ljusdal blir det 51 nya platser. Vi vill satsa på regionens högskolor. Högskolan i Gävle skulle med vår satsning få ytterligare 105 platser 2009 och Uppsala universitet 330. Det kan även behövas extra anslag för breddad rekrytering, validering, studie- och yrkesvägledning, alternativa antagnings- och urvalsmetoder samt förbättrad introduktion för nytillkomna studenter eftersom fler personer kan se det som en möjlighet att studera nu när arbetslösheten ökar. För att förhindra varsel och uppsägningar bör staten erbjuda ekonomiskt stöd till fortbildning av an¬ställda i branscher med tillfälligt sviktande orderingång. I enlighet med vad IF Metall har föreslagit bör de anställda som under en period inte behövs i produktionen beviljas studieledighet. Efter genomgångna studier återgår de anställda till sitt jobb. Företaget finansierar utbildningen och staten står för ersättning till de studerande i enlighet med ersättningen från a-kassan. Eventuell ersättning utöver a-kassenivå är en förhandlingsfråga mellan parterna. Vi föreslår att Arbetsförmedlingen ska kunna sätta in personal för att träffa de varslade redan innan arbetslösheten är ett faktum. Förmedlarna och de varslade bör komma överens om vilka intressen och behov av exempelvis utbildning var och en har. På så sätt ökar den enskildes trygghet och valmöjligheter, och risken för öppen arbetslöshet minskar. De som sedan drabbas av uppsägningar ska erbjudas överenskomna utbildningar. Det kan underlätta omställningen till nya jobb. Vänsterpartiet sänker avgiften till a-kassan så att alla har råd att vara med. Vi avskaffar nedtrappningen av ersättningsnivån så att fler får ut 80 procent i ersättning. Vårt förslag, som är fullt finansierat, skulle innebära att en anställd på med en månadslön på ca 24 800 kronor får behålla drygt 4 800 kronor mer i månaden. Regeringen har fryst statsbidragen till kommuner och landsting. Bara denna frysning innebär att Ljusdal förlorar 4,5 miljoner kronor 2009, för hela Gävleborg innebär det 88 miljoner i förlorade intäkter för kommunerna vilket motsvarar drygt 210 jobb i offentlig sektor. Vänsterpartiet föreslår istället att de generella statsbidragen räknas upp och att ett anställningsstöd till kommuner och landsting införs för att slippa göra avskedanden på grund av finanskrisen. Vi menar att detta är nödvändigt i en tid då kommuner står inför att varsla personal som till stor del domineras av kvinnor. Vänsterpartiet satsar redan i år på fler anställda i välfärdssektorn. Denna satsning motsvarar drygt 331 jobb i vård, skola och omsorg i landstinget och i Gävleborgs kommuner. Vänsterpartiet föreslår att en bostadsfond bildas för att stödja renovering av hyreslägenheter och nyproduktion av hyresrätter. Stöd ur fonden fås mot att renoveringarna eller nyproduktionen är energieffektiv och miljöanpassad dessutom ska hyran vara framförhandlad i förväg och rimlig. Det skulle skapa många nya byggjobb i Gävleborg. Dessutom har vi med anledning av konjunkturläget föreslagit att ett investeringsstöd inriktat på kommunsektorn införs. Stödet omfattar 8 miljarder totalt, vilket för Gävleborgs del skulle innebära 240 miljoner kronor som kan användas som medfinansiering till investeringar som tidigareläggs eller annars riskerar att bli uppskjutna. De här två satsningarna skulle sammantaget ge c:a 20 000 jobb i hela riket! Vi vill även införa ROT-avdrag. Åtgärden ska vara tillfällig för att stimulera till att tidigarelägga investeringar. Vänsterpartiet menar också att ROT-avdraget ska omfatta alla fastighetsägare, alltså även ägare av hyreshus. Det viktigaste för dem som förlorar jobbet är självklart möjligheten att få ett nytt jobb. I Gävleborgs och Ljusdal framtidsutveckling är det avgörande att vi tar tillvara de resurser som redan finns. Vänsterpartiet menar att vi måste satsa på den kompetens, det kunnande och de drivkrafter som finns inom företag, utbildningsväsendet och andra regionala krafter för att möta den nuvarande krisen. Vänsterpartiet Sveriges Riksdag 100 12 Stockholm [email protected] www.vansterpartiet.se Tel 08-786 45 10 Fax 08-21 33 53

Så har då Gävleborg och alla dess innevånare fått uppleva tillblivelsen av en ny landstingsmajoritet, halleluja!
En landstingsupplevelse som minst sagt haft en svår förlossning. Efter att högersidan misslyckats kapitalt med någon form av majoritetsbygge så togs långbänken över av sossar, centerpartister samt två miljöpartister, som nu suttit i en två (2) månader lång förhandling. Under tiden har landstinget stått handlingsförlamat och saknat politisk ledning.

Politisk bigami!

Så har då Gävleborg och alla dess innevånare fått uppleva tillblivelsen av en ny landstingsmajoritet, halleluja!

En landstingsupplevelse som minst sagt haft en svår förlossning. Efter att högersidan misslyckats kapitalt med någon form av majoritetsbygge så togs långbänken över av sossar, centerpartister samt två miljöpartister, som nu suttit i en två (2) månader lång förhandling. Under tiden har landstinget stått handlingsförlamat och saknat politisk ledning.

Nu när det däremot står klart att valrörelsens största fiender bildat union så ska allt ske i raketfart.

En reviderad budget slängs fram på landstingsstyrelsens bord för omedelbart beslut. En ny politisk organisation kastas fram för att omedelbart sättas i sjön. Allt för att det ska passa centern och sossarna (och miljöpartiet förstås).

Vänsterpartiet kastas ut och övriga borgerliga partier i det forna samarbetet "samverkan Gävleborg" lämnas därhän av ett maktsuget centerparti.

Det samarbetsavtal som slöts efter valet 2006 mellan (V) , (S) och (Mp) har man inte ens bemödat sig att säga upp, man har direkt gått från ett pågående samarbete till en tvåmånaders sittning med föregående mandatperioders huvudmotståndare Centerpartiet.

Om man använder sig av äktenskaplig terminologi kan väl detta närmast betraktas som politisk bigami (eller möjligen politisk polygami)

Medborgare! Ni som röstade på Socialdemokraterna eller Centerpartiet, var det verkligen det här ni önskade?

Var det verkligen en diffus majoritet någonstans i mitten som ni ville se efter valdagen 2006?

En avpolitiserad majoritet enbart för majoritetens skull, en majoritet som "ska ta ansvar" som det så tjusigt låter.

Vem bestämmer vilka som ska ta ansvar och vilka avfärdas i sammanhanget som "oansvariga" ?

Tio år av ansvarstagande i Landstinget Gävleborg har tydligen ingen betydelse i sammanhanget.

Vad händer nu?

Nu börjar valrörelsen!

Det finns ett parti på den vänstra planhalvan.

Det finns tre partier i ett ingenmansland någonstans i mitten.

Det finns fyra partier på högra planhalvan.

 ………  Från mörkret stiga vi mot ljuset,

            från intet allt vi vilja bli.

            Upp till kamp emot kvalen……..

Alf Norberg Vänsterpartist i Landstinget

Var tredje kvinna har erfarenhet av våld från en man hon lever eller levt i en nära relation med. Varje minut dör en kvinna på grund av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning.
Internationella kvinnodagen ger oss tillfälle att reflektera över vad kvinnorörelsen och den feministiska kampen betytt och betyder för samhällsutvecklingen. Att synliggöra och förändra de samhällsstrukturer som överordnar män och underordnar kvinnor, är en nödvändig kamp för mänskliga rättigheter och demokrati. Om kvinnor inte ges rätt att bestämma över sina egna kroppar, begränsas också deras möjligheter att utöva sina politiska och medborgerliga rättigheter.

Kvinnors makt över sin egen kropp – en mänsklig rättighet

Var tredje kvinna har erfarenhet av våld från en man hon lever eller levt i en nära relation med. Varje minut dör en kvinna på grund av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning.

Internationella kvinnodagen ger oss tillfälle att reflektera över vad kvinnorörelsen och den feministiska kampen betytt och betyder för samhällsutvecklingen. Att synliggöra och förändra de samhällsstrukturer som överordnar män och underordnar kvinnor, är en nödvändig kamp för mänskliga rättigheter och demokrati. Om kvinnor inte ges rätt att bestämma över sina egna kroppar, begränsas också deras möjligheter att utöva sina politiska och medborgerliga rättigheter.

Könsrelaterat våld beror på den ojämlika könsmaktordningen i samhället, där män utövar makt över kvinnor och deras kroppar. Det förekommer i alla länder och i alla samhällsklasser. Men kvinnor i fattiga länder eller länder i konflikt är ofta extra utsatta genom att det saknas rättsligt skydd. Under krig används också våldtäkt mot kvinnor och barn som ett strategiskt vapen.

När det gäller mödradödlighet och SRHR – sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter, finns det stora skillnader mellan olika länder och olika delar av världen. Ett av FN:s millenniemål är att minska mödradödligheten med tre fjärdedelar fram till 2015. Sen 2000 har dock ingen förändring skett. Det dör fortfarande över 500 000 kvinnor varje år i samband med graviditet eller förlossning. De allra flesta är unga fattiga kvinnor i utvecklingsländerna. 70 000 dör direkt till följd av en osäker abort.

Sverige ligger bra till. Här är mödradödligheten knappt mätbar. Detta tack vare vår rikedom, med en utbyggd välfärd och bra och tillgänglig mödravård och kvinnohälsovård. Men också tack vare lagar och reformer som drivits fram genom kvinnors kamp. Några viktiga milstolpar är tillgång till preventivmedel 1953, sexualundervisning i skolan 1955 och fri abort 1975.

Jämställdhetsperspektivet måste genomsyra all politik, men saknas i regeringens biståndspolitik. Vänsterpartiet kräver att de två huvudperspektiven i utvecklingspolitiken, fattiga människors perspektiv och rättighetsperspektivet, skall kompletteras med ett tredje – jämställdhet.

Vänsterpartiet vill att minst 10 % av det svenska biståndet skall användas till arbete med SRHR. Alla kvinnor, var man än bor, måste få rätt att bestämma över sina egna kroppar, sin sexualitet och om och när man vill ha barn. Alla kvinnor måste få tillgång till preventivmedel, sexualundervisning och kvinnosjukvård. Rätten till fria och säkra aborter är en kamp som måste drivas hårt i EU och internationellt. För kvinnors liv och hälsa, för fattigdomsbekämpning, för demokrati och mänskliga rättigheter.

Vänsterpartiet Gävleborgs distriktsstyrelse

Marita Engström, Gävle

Alf Norberg, Hudiksvall

Anna-Maria Fossell Mörk, Bollnäs

Elisabeth Swedman, Iggesund

Anita Walther, Gävle

Ann-Renée Forsström, Bollnäs

Yvonne Oscarsson, Ljusdal

Lasse Langeborg, Gävle

Ulla Andersson, Gävle

Den största andelen av den etanol vi använder som bränsle i våra bilar tillverkas av sockerrör som odlas i Sydamerika. Anledningen till detta är att det som odlas där innehåller större andel energi än det som vi odlar i Europa. En annan anledning är att det är mycket billigare att odla sockerrör i Sydamerika än att bedriva odling av växter i Europa, som går att använda till etanoltillverkning. I Europa har vi dessutom helt andra krav när det gäller användning av bekämpningsmedel på våra odlingar.

Kräv att etanolen i våra bilar är Rättvise- och Kravmärkt!!!

Den största andelen av den etanol vi använder som bränsle i våra bilar tillverkas av sockerrör som odlas i Sydamerika. Anledningen till detta är att det som odlas där innehåller större andel energi än det som vi odlar i Europa. En annan anledning är att det är mycket billigare att odla sockerrör i Sydamerika än att bedriva odling av växter i Europa, som går att använda till etanoltillverkning. I Europa har vi dessutom helt andra krav när det gäller användning av bekämpningsmedel på våra odlingar.

Många av de markägare i Sydamerika som bedriver sockerrörsodling har anställda under slavliknande arbetsvillkor. Barnarbete är inte ovanligt. Inga speciella arbetsmiljölagar finns att tillämpa för att skydda arbetarna. Den mark som används till sockerrörsodling skulle bättre kunna användas till att odla t ex vete och soja för mat till människor. I Brasilien används för övrigt mycket mark till köttproduktion (kor) i stället för till odling av mat till människor. Sockerrörsodlingar innebär monokulturer, vilket leder till utarmning av jorden. Detta kompenserar man genom att tillföra konstgödsel. För att odlingarna ska lyckas används även bekämpningsmedel. Dessa tillsatser urlakas ur marken genom nederbörden och rinner ut i vattendrag och grundvatten och förgiftar sedan människor och djur. Till viss del sker även erosion av jord från de uppodlade markerna. Detta innebär stor markförstöring.

En stor del av den etanol som finns i EU härstammar från dessa Sydamerikanska odlingar. EU och Sverige har inga krav på producenterna att det ska finnas t ex kollektivavtal, anständiga löner, anständiga arbetstider, arbetsmiljölagar för att skydda arbetarna mot ohälsa på grund av bland annat exponering av olika bekämpningsmedel eller skador i arbetet på grund av bristande skyddsutrustning. Man kräver heller inte förbud mot barnarbete. EU kan tänka sig att i framtiden kräva bättre arbetsvillkor för arbetarna i Sydamerika som ett villkor för inköp. Men det är i framtiden, alltså inte aktuellt för närvarande.

I Sverige drivs ganska hårt att byta ut bensin mot etanol i syfte att rädda miljön mot växthuseffekten och försurningen. Nya bilar tas fram för att kunna bli effektiva med etanol som bränsle. Vi föredrar att blunda mot det faktum att arbetsvillkor och miljöförstöring på andra sidan av Jorden inte alls håller måttet jämfört de villkor som gäller här i Europa och framför allt här i Sverige. Och detta bara för att få vårt nya bränsle så vi kan framstå som bra miljövänner genom att rädda Jorden från växthuseffekt och försurning på bekostnad av människorna i länderna långt där borta.

Är detta förenligt med Vänsterpartiets sätt att se på medmänniskor? Att i miljöns namn offra människor på andra sidan Jorden? Kräv att sockerrörsodlingarna regleras av det som gäller för Rättvise- och Kravmärkt! Endast då kan vi känna att vi gör en god gärning för Moder Jord.

Elisabeth Swedman