Termen ”normpolitik” som riktmärke för offentlig ekonomi har sedan ett par årtionden fått stor spridning i stater och internationella institutioner. Normpolitik bygger i grunden på två föreställningar. Den ena är att det finns objektiva, överordnade regler för ekonomisk politik, den andra att politisk-demokratiska organ har en inneboende benägenhet att slarva eller vara överdrivet spendersamma utifrån själviska politiska syften. Därför anses de behöva särskilda restriktioner inbyggda i systemet. Dessa ska garanteras antingen av speciella ”oberoende” organ eller genom restriktiva regler som begränsar regeringars och parlaments handlingsfrihet.

 Normpolitiken inskränker demokratin

Termen ”normpolitik” som riktmärke för offentlig ekonomi har sedan ett par årtionden fått stor spridning i stater och internationella institutioner. Normpolitik bygger i grunden på två föreställningar. Den ena är att det finns objektiva, överordnade regler för ekonomisk politik, den andra att politisk-demokratiska organ har en inneboende benägenhet att slarva eller vara överdrivet spendersamma utifrån själviska politiska syften. Därför anses de behöva särskilda restriktioner inbyggda i systemet. Dessa ska garanteras antingen av speciella ”oberoende” organ eller genom restriktiva regler som begränsar regeringars och parlaments handlingsfrihet.

Problemet är att ”normerna” inte har någon vetenskaplig grund och över huvud taget inte är uttryck för någon objektiv sanning. Lika mycket som all annan ekonomisk politik baserar de sig på subjektiva värderingar. Normpolitiken är en reaktion mot den keynesianska tanken om en offensiv politik för full sysselsättning, inkomstutjämning och utbyggd social välfärd. Den är med andra ord snarast en form av ideologi.

Till normpolitiken hör en allmänt restriktiv syn på statsbudgetens omfång och funktion. I vårt land har detta tagit sig uttryck i ”tak” för utgifterna, i budgetbeslut med tre års räckvidd och i ett överskottsmål. Nackdelarna med dessa tämligen godtyckliga regler är flera. Under en treårsperiod kan konjunkturer och andra förhållanden skifta och det förutsätter att smidiga och relativt snabba förändringar måste kunna göras. Visserligen kan en stabilitet i ramarna för olika detaljanslag vara nyttig sett från de enskilda verksamheternas synpunkt. Men detta får inte försvåra budgetens roll som ett verksamt instrument för makroekonomisk politik. Kamerala och moraliserande attityder får inte göra staten passiv. Man bör påminna sig, att den inhemska verkan av ett visst tillskott i offentlig efterfrågan är större än motsvarande tillskott i privat konsumtion – på grund av skillnaden i importinnehåll. Det markerar det offentligas roll i konjunkturpolitiken.

Ett besynnerligt inslag i nuvarande budgetpolitik är programmet att minska statsskulden. Sverige har ingen offentlig nettoskuld. Vårt land har lämnat Bildt-Wibble-epokens effekter bakom sig. Snarast har den hårda politiken med besparingar under epoken Persson gått ut över viktiga offentliga funktioner. Man kan med skäl göra gällande att vissa av dessa är ”söndersparade”. Det vore därför motiverat att nu kompensera för de negativa verkningar som blev följden. Därmed skulle man stärka kapacitet och produktivitet i viktiga offentliga verksamheter, exempelvis utbildning, hälsovård och miljövänliga kommunikationer.  Den sittande regeringens avsikt att amortera på skulden med hjälp av inkomsterna från försäljning av statliga företag är dels ett dåligt sätt att finansiera skattesänkningar, dels dålig ekonomi i allmänhet genom att göra sig av med en vinstgenererande verksamhet.

Till normpolitiken hör idén om en ”oberoende” centralbank. Arrangemanget kan kritiseras både från konstitutionell och ekonomisk-politisk utgångspunkt. Sveriges grundlag vilar på vad som kallas folksuveränitetsprincipen. Den av folket valda riksdagen är statens högsta organ. Därför har Riksbanken av gammalt varit riksdagens bank – ett sätt att utöva kontroll över den inför riksdagen ansvariga regeringen. Nu lämnas styrräntorna i händerna på en godtyckligt sammansatt liten grupp av personer i Riksbankens ledning – helt i motsats till Regeringsformens anda och bokstav.

Även som ekonomisk politik är arrangemanget tvivelaktigt. Det finns en allmän övertro bland ekonomer om styrräntors verkningar och effektivitet som instrument. I verkligheten är små räntevariationer på en kvarts, en halv eller en procent upp eller ner verkningslösa inför starka upp- eller nedgående konjunkturer. Företag lånar inte mer vid en räntesänkning, om efterfrågan är vikande. Smärre räntehöjningar är vid en överkonjunktur inte effektiva – företagens vinster kompenserar dem lätt. Större företag kan undvika verkningarna genom ökad självfinansiering eller finansiella omplaceringar. Konjunkturpolitik bör föras på ett samlat sätt via riksdagen. Inflation – som är en funktion av sammanhanget efterfrågan-tillgång-produktivitet – bör främst bekämpas via en fortlöpande stimulans av produktiviteten. Att söka strypa inflationen via räntan kräver större höjningar, som alltid slår urskillningslöst. Särskilt känsliga är i det sammanhanget investeringar i nydanande verksamheter, som i begynnelsestadiet kan väntas vara relativt högt belånade.

Räntan kan vara användbar i ett kortsiktigt perspektiv eller när konjunkturen står och väger. Men om det brister i ekonomins fundamenta, hjälper inga räntesänkningar mot investerarnas misstro och inte ens drastiska räntehöjningar kan – som vi sett – försvara en övervärderad valuta.

Normpolitiken är en politisk konstruktion. Den representerar ingen ”objektiv” och ovanför politiken stående sanning. Likaså är den tro felaktig som menar att ”oberoende” organ representerar något slags högre ståndpunkt i ekonomisk politik. All sådan politik bör vila på organ som kan ställas till ansvar inför folket i den demokratiska processen.

Ulla Andersson, riksdagsledamot (v) och ekonomisk-politisk talesperson
C H Hermansson, fd riksdagsledamot (v) och ledamot i finansutskottet
Jörn Svensson, fd riksdagsledamot (v)<Normpolitiken och demokratin.doc>

Alla partier talar sig numera varma för stora satsningar på infrastruktur i form av järnvägar och vägar, men det är bara Vänsterpartiet som ser infrastruktursatsningar som långsiktiga investeringar för framtiden och att staten därför bör ha en särskild investeringsbudget. Alla övriga partier betraktar insatser för infrastruktur som årliga anslag i konkurrens med bl.a pengar till vård, skola och omsorg, dvs ska behandlas som en löpande utgift- driftkostnad.

Förskottering av vägprojekt hot eller möjlighet

Alla partier talar sig numera varma för stora satsningar på infrastruktur i form av järnvägar och vägar, men det är bara Vänsterpartiet som ser infrastruktursatsningar som långsiktiga investeringar för framtiden och att staten därför bör ha en särskild investeringsbudget. Alla övriga partier betraktar insatser för infrastruktur som årliga anslag i konkurrens med bl.a pengar till vård, skola och omsorg, dvs ska behandlas som en löpande utgift- driftkostnad.

För ett privat företag, kommun, landsting är det självklart att man har en särskild investeringsbudget, vars avskrivningar delas upp på många år. Man investerar för att det är nödvändigt och "lönsamt" på sikt. I de allra flesta fall behöver man låna till stora och avgörande investeringar. Även hushåll lånar till större investeringar det är till exempel få som kan köpa en bil eller ett hus kontant.

Med tanke på klimathotet och de stora insatser som nu behöver göras på bl.a järnvägssidan så räcker inte nuvarande anslag utan att det drabbar välfärden.

Vi menar att när det gäller viktiga investeringar i tex  järnvägar, vägar  så kan det vara motiverat att tom låna upp pengar, precis som är brukligt inom företagsvärlden.

Argumentet mot brukar vara att vi inte ska belasta kommande generationer ekonomiskt. Men den globala uppvärmningen är ett hot som i alla högsta grad handlar om kommande generationers livsbetingelser och överlevnad.  Det viktiga är att vi börjar omställningen nu!

Argumentet att vi inte ska belasta kommande generationer ekonomiskt är dessutom helt fel. Något som man kan konsumera över en längre tid, tex 40 år för en järnväg, ska naturligtvis delas upp på en lika lång avbetalningstid och därmed sprida kostnaden. I annat fall betyder det att det är dagens generation som får betala för hela kostnaden, fast vi vet att nästkommande generation även kommer att använda sig av järnvägen.

Nu försöker kommuner, näringsliv m.fl att få igenom angelägna infrastruktursatsningar genom att gå in som delfinansiärer för att så att säga" gå före i kön". Det vedertagna begreppet för detta har blivit "förskottering". Man behöver inte vara nationalekonom för att förstå att det knappast är väg –och järnvägsprojekt i fattiga landsbygdskommuner som hamnar först i denna kö eller som har möjlighet att delta. Det kan inte heller vara rimligt att en kommun ska tvingas välja mellan att investera i ett äldreboende eller en väg som Vägverket ansvarar för. En sådan politik innebär att allt tal om satsningar på välfärd och miljö klingar falskt.

De försöker dessutom få oss att tro att det ska bli billigare om privata finansiärer går in. Men det är väl känt att ingen lånar billigare än staten och de försök vi sett med olika former av privata finansiering lösningar så är det ändå staten som lånat ut pengar till företagen. Arlanda – banan ( som är privat )har dessutom inneburit att spåren inte används effektivt och att biljettpriserna till Arlanda är skyhöga. Det avtal som Mats Odell skrev med företaget får nog anses vara ett av de absolut sämsta ur ett samhällsekonomiskt perspektiv som skrivits under av en svensk regering.

Nu måste staten återta sitt ansvar för samhällets infrastruktur och koppla detta till klimathotet och miljöpolitiken.

Det är mot denna bakgrund som Vänsterpartiet driver frågan om en statlig investeringsbudget. Då finns möjlighet att till en riktig klimat och miljöomställning men det blir också avgörande för att forma en regionalpolitik värd namnet.

Ulla Andersson V riksdagsledamot Gävleborg

Under sin tid vid rodret har den borgerliga regeringen redan lyckats genomföra omfattande försämringar av det svenska välfärdssystem som arbetarna under åratal byggt upp. (En del av försämringarna påbörjades dessutom redan under den socialdemokratiska regeringens tid).

Nu ser vi allt tydligare vad den borgerlig regering vid rodret ställt till med!

Under sin tid vid rodret har den borgerliga regeringen redan lyckats genomföra omfattande försämringar av det svenska välfärdssystem som arbetarna under åratal byggt upp. (En del av försämringarna påbörjades dessutom redan under den socialdemokratiska regeringens tid).

· Regeringens hetsjakt på människor som är sjuk fortsätter. Från 1 juli 2008 gäller ytterligare försämringar. Allt i regeringens tro att sjuka skulle bli friskare av hårdare regler och sänkt ersättning. Den borgerliga regeringen har genomfört stora försämringar av sjukförsäkringen och sjukskrivningarna har redan minskat som ett resultat av regeringens tidigare genomförda försämringar. Vilket innebär en besparing på fem miljarder kronor för staten. Fem miljarder som inte är något skäl att vara stolt över.Eftersom dessafem sjuka miljarder betalas av människor som inte har råd att vara sjukskrivna eller blir nekade sjukskrivning på grund av omänskliga regler

Landets arbetsförmedlingar har fått i uppdrag av den borgerliga regeringen att skärpa kontrollen av de arbetssökandes rätt till a-kassa. Det är ett förtydligande från regeringen att vi ska se till att de arbetssökande följer reglerna bättre, Det gäller för de sökande att visa sig aktiva och söka arbete i hela landet och arbetsförmedlingarnas ifrågasättande av de sökandes rätt till a-kassa har också ökat.

· Allt fler riskerar att få sin a-kassa indragen när arbetsförmedlingarna tillämpar reglerna hårdare. Om man jämför det tredje kvartalet 2006 med samma period i år har antalet arbetslösa i Gävleborgs län, vars anspråk ifrågasätts av arbetsförmedlingarna, ökat från 56 personer till 115. Det handlar om att man måste söka jobb i hela landet oavsett familjesituation.Förutom hetsjakten och kontrollen av människor som är arbetslös eller sjuk så anser den borgerliga regeringen att försvarets radioanstalt (FRA) skall ha möjlighet att läsa ALLA våra sms och e-postmeddelanden och avlyssna våra telefonsamtal. ALLA är misstänkta i högeralliansens Sverige. · FRA-lagen är en historisk inskränkning i den personliga integriteten. Återremissen ändrar faktiskt ingenting, den är bara ett spel för gallerierna som är till för att rädda ansiktet på regeringen och de enskilda riksdagsledamöter som varit kritiska. Det är ett försök att bluffa en kritisk opinion. Avlyssningsförslaget kommer alltså inte att arbetas om. Återremissen innebär bara lite mer övervakning av övervakaren. Socialdemokraterna och miljöpartiet har meddelat att de vill riva upp den nyss antagna FRA-lagen och samtidigt utreda hur en ny FRA-lag skall se ut. Man skall komma ihåg att den djupt kränkande FRA-lagen som mött stora protester från allmänheten en gång togs fram av en socialdemokratisk regering. Vi i Vänsterpartiet är orolig för att också miljöpartiet plötsligt kan tänka sig att äventyra den personliga integriteten. Som lite kuriosa kan jag tipsa er om att läsa Jan Guillous bok "Fienden inom oss" Ja det var ett axplock av de försämringar som den borgerliga regeringen åstadkommit under sin tid vid rodret och mer kommer vi förmodligen att få se. Ann-Renée Forsström Distriktsstyrelsen Vänsterpartiet Gävleborg    

Hmm.. få se nu om jag tar en sjutumsplanka till bärlina och lägger sextumsplankor som golvåsar då borde det bära för en bredd på tre meter hmm…
Och om jag lägger takåsarna på en meters bredd (sextums) och tar tjugotvåmillimeters råspont som takvirke då jävlar ska det hålla för en rejäl snödämp!
Sedan kommer miljösamvetet in.. ska man lägga golv som är tryckimpregnerat eller ska man försöka med oljeindränkning? Sibirisk lärk är ju så ofantligt dyrt, så det går bort!

Sommar i det moderata Sverige!

Hmm.. få se nu om jag tar en sjutumsplanka till bärlina och lägger sextumsplankor som golvåsar då borde det bära för en bredd på tre meter hmm…

Och om jag lägger takåsarna på en meters bredd (sextums) och tar tjugotvåmillimeters råspont som takvirke då jävlar ska det hålla för en rejäl snödämp!

Sedan kommer miljösamvetet in.. ska man lägga golv som är tryckimpregnerat eller ska man försöka med oljeindränkning? Sibirisk lärk är ju så ofantligt dyrt, så det går bort!

Ja det är skönt att försöka släppa politiken en stund på sommaren och snickra lite men samtidigt är det svårt när vi dras med  regeringen Reinfelt, de hinner med  den ena dumheten efter den andra även sommartid.

Jag kan inte låta bli att särskilt tänka på FRA-lagen som drevs igenom och sedan har kritiserats av flera borgerliga politiker, vänstern har ju hela tiden varit starkt kritiska till den där storebrorslagen men tydligen har särskilt några folkpartister vaknat till och tycker det strider mot de liberala värderingarna!

Man har nu startat ett borgerligt nätverk mot FRA (helledudane) men man hade inte ryggrad att säga nej när man kunde!

Särskilt patetisk var Östermalmscenterns affischnamn Federley som i talarstolen snyftade nåt om att mamma alltid hade rätt och sedan röstade som han blivit tillsagd trots att han gick till val på att stoppa planerna på en FRA-lagstiftning.

(det är konstiga tider vi lever i kära läsare men det finns alltså en Östermalmscenter).

Det hela känns särskilt knepigt att förstå när moderaterna samtidigt basunerar ut sitt mantra om individens frihet i alla möjliga sammanhang men samtidigt vill man ha fullständig kontroll på vad individen har för sig. Är det frihet att få alla sina mail kollade exempelvis.

Är det någon som fattar detta?

Och många folkpartister har ju ställt krav på att kommunismens brott mot mänskligheten ska gås igenom nu när vi har gått igenom nazismens förbrytelser och jag har inget emot att Stalins härjningar nagelfars, även om det knappast är några nyheter för någon idag.

Det lustiga i det hela är ändå att man propagerat för att gå igenom och bedriva forskning i de gamla Stasi-arkiven i Östtyskland för att studera/ kartlägga eventuella brott mot mänskligheten samtidigt som man vill bygga upp egna "stasiarkiv" här hemma i Sverige med hjälp av FRA.

Är det någon som fattar detta?

Ja, och slutligen Centern som tydligen bara tycker att mamma har rätt och sedan räcker det med det om man ska tro Federley?

Det är väl ingen som fattar detta!

…. Nä jag hoppas de får lika hett om öronen när det gäller FRA som jag fått om fötterna när jag lagt tjärpapp i 40 graders stekhet sol.

Hmm… jag får nog sätta dubbla tolvmillimeters vagnsbultar i den där stolpen för att vara säker på att altanen håller för hela släkten….

Alf Norberg Landstingsråd