Höjning av jobbskatteavdraget är ett sätt att få fler i arbete hävdar den borgerliga regeringen. I själva verket handlar det om att få folk att ta jobb med lägre löner. En låglönelinje med andra ord! Argumentet för att jobbskatteavdraget leder till fler arbeten, är att när skatten blir lägre så kan folk ta jobb med lägre lön allt enligt finansminister Anders Borgs statssekreterare. Lars Calmfors i finanspolitiska rådet var mer frispråkig än så och menar att skatteavdraget leder till att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön och får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekravet.

Höjning av jobbskatteavdraget är ett sätt att få fler i arbete hävdar den borgerliga regeringen. I själva verket handlar det om att få folk att ta jobb med lägre löner. En låglönelinje med andra ord! Argumentet för att jobbskatteavdraget leder till fler arbeten, är att när skatten blir lägre så kan folk ta jobb med lägre lön allt enligt finansminister Anders Borgs statssekreterare. Lars Calmfors i finanspolitiska rådet var mer frispråkig än så och menar att skatteavdraget leder till att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön och får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekravet.

De eventuella jobb som skapas genom sänkt jobbskatteavdrag har ett högt socialt och ekonomiskt pris, och det finns bättre alternativ. Det finns dessutom inget starkt stöd från den ekonomiska forskningen för att sänkta löner skulle ge fler jobb. Det är ett dyrt sätt att skapa nya jobb genom att strö pengar över dem som redan har. De drygt 70 miljarder kronor som skatteavdragen kostar årligen skulle räcka till att anställa 150 000- 200 000 personer inom den gemensamma välfärden. Jobb inom skola, vård och omsorg.

Sänkta skatter har varit honnörsordet för det gamla högerpartiet ända sedan vi införde allmän rösträtt. Det nya från högern i valet 2006 var att man framställde det som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd istället för en ideologisk fråga. Man blev vald på löftet att bryta utanförskapet ett utanförskap som under mandatperioden ökat med en kvarts miljon enligt regeringens egna prognoser.

Utanförskapet och klyftorna ökar under den borgerliga regeringens styre!

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

När apoteken i Gävleborgs län privatiseras hamnar de flesta i händerna på stora rikstäckande kedjor. Det bolag som tar över flest apotek i länet är Apoteket Hjärtat som ägs av riskkapitalbolaget Altor.

Många människor som valt att bli socialdemokrater eller har lagt sin röst på dem, har förmodligen gjort det för att socialdemokratin medverkat till att samhället har varit starkt när den enskilda människan känt sig svag. I det läget har socialdemokratin varit en rörelse som stått för gemenskap och delaktighet.
Idag finns inte den kopplingen lika självklart längre, bandet av lojalitet har töjts lite väl mycket och håller på att gå av.

Visst är det nya tider! Men det är inte det som är problemet för socialdemokratin, problemet är snarare slitaget i  tilliten. Det är svårt att se arbetarrörelsens löften till människor svikas gång på gång. Dagens socialdemokrater bryter sina historiska löften -Försvara människors rätt till ett bra liv. -Vi ska ha råd med människorna. Arbetarrörelsen byggde värn mot marknaden!

Idag har värnet mot marknaden monterats ned. I stället har man införlivat marknadens principer (avreglering, privatisering, konkurrensutsättning och utförsäljning) och klyftorna ökar!

Om detta finns att läsa i en 6 sidor lång artikel i Ordfront 5/2009

Med anledning av ovanstående behövs Vänsterpartiet mer än någonsin, det enda parti som faktiskt försvarar den ”lilla” människan.

Vänsterpartiet försöker hålla värn mot marknaden. Vi säger Nej till utförsäljning, privatisering och avreglering av det offentliga. ”Det vi medborgare äger gemensamt”. Skattepengar skall inte gå ner i fickorna på privata intressen.

Vänsterpartiet bevakar och kommer att fortsätta bevaka krav på de fackliga kollektivavtalen eller kollektivavtalsenliga villkor.(Vilket vi varit tämligen ensam om i Gävleborgs län).

Vänsterpartiet vill ha en skola för alla, (utbildning på lika villkor). Friskolor bildar särintressen som ökar klyftorna, därför är Vänsterpartiet emot friskolor. Vi tycker att endast gemensamma, kommunala/statliga skolor skall skattefinansieras.

Vänsterpartiet vill få stopp på hetsjakten av sjuka! Vi vill bl.a. att rehabiliteringsansvaret måste ligga hos arbetsgivaren.

När det gäller arbetslösheten vill Vänsterpartiet att alla skall ha rätt till heltid och att man på sikt förkortar arbetstiden. Det leder till en mer rättvis fördelning av arbetstillfällen och möjlighet till självförsörjning.

Vänsterpartiet sviker inte löftet till arbetarrörelsen och därför behövs vi mer än någonsin idag!

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Yvonne Oscarsson Vänsterpartiet  

En moderat talesman hyllade idag den fria rörligheten och konkurrensen från friskolorna.
Han förordade detta, då konkurrens anses vara bra för skolan enligt hans sätt att se, och att detta skall ge högre kvalitet i undervisningen. Saken med friskolor, är att de utsätter kommunerna för negativ konkurrens, vilket innebär stress och det ger inte bra förhållanden för att människor i en organisation skall kunna arbeta eller fungera optimalt. Man kan säja att kostnadskontrollen blir obefintlig och behovsstyrningen svår att strukturera upp.

En moderat talesman hyllade idag den fria rörligheten och konkurrensen från friskolorna.

Han förordade detta, då konkurrens anses vara bra för skolan enligt hans sätt att se, och att detta skall ge högre kvalitet i undervisningen. Saken med friskolor, är att de utsätter kommunerna för negativ konkurrens, vilket innebär stress och det ger inte bra förhållanden för att människor i en organisation skall kunna arbeta eller fungera optimalt. Man kan säja att kostnadskontrollen blir obefintlig och behovsstyrningen svår att strukturera upp.

En kommun är, kan man säja en koloss på lerfötter, kanske inte lika kolossig som att försöka vända ett landsting, men dock en koloss, i alla fall då organisationen saknar flexibilitet att förändra sin organisation och sitt utbud snabbt. Det har att göra med lagar och förordningar som en kommun har att förhålla sig till, för att allt skall ske rättssäkert och stabilt. I tider då snabb förändring krävs, så blir kommunen den där kolossen, den organisation man har hinner inte vända snabbt eller nivåanpassa så att resurser inte skall användas i onödan.

Visserligen försöker man skapa sätt att organisera eller strukturera upp riktlinjer för hur man skall kunna kliva i och ur t ex lokaler, avtal, personal på ett snabbt sätt, men det kommer aldrig att bli tillräckligt, kommunerna kommer aldrig att kunna mäta sig med andra fristående enheter. Personal och elever är de som drabbas, då kommunerna försöker mäta sig mot friskolor, de drabbas i form av stress, stress på grund av konkurrens, på grund av att inte veta om jobbet kommer att finnas kvar, eller på grund av att inte kunna planera en vettig verksamhet, då man inte riktigt vet vilket elevunderlag eller vilka resurser man kommer att ha. Man saknar också arbetsro, då det hela tiden kommer nya förhållningsorder och lagar.

För att försvåra för kommunerna ännu mer i deras försök att planera, så kommer lagen om skolbarnomsorgspeng. Denna ger vistelsebegreppet ett nytt ansikte. Den kommun som barnet vistas i, skall tillhandahålla barnomsorg, visserligen är det hemkommunen eller den kommun som barnet är mantalsskrivet i, som skall betala, men för kommunens planering ställer det till problem. Hur många barn som har barnomsorg i kommunen som vistas här, det har man ganska god koll på, men hur många barn mantalsskriva i just din kommun, finns därute i andra kommuner? Och hur mycket pengar skall vi betala för dem? Hur många familjer kommer att kräva barnomsorg i din kommun, när reglerna ändras? Det har vi inte en aning om. Behovet kan över tid förändras och det snabbt, Hur dimensionerar man sina platser för det, och hur skall man planera för sådant? Det är enklare att planera och bereda plats för de barn som är infödda i kommunen.

 De gamla hederliga dagmammorna, som redan en gång bytt namn till familjedaghem, skall också ännu en gång byta namn, allt för att förvirra begreppen ordentligt. Nu ska det heta Pedagogisk omsorg, och även innefatta, mormor, grannen, kollektiv och liknande t ex och man skall även kunna få bidrag för egna barn, för lika många barn som tas emot i pedagogisk verksamhet. Om du tar emot två barn, och har två egna barn, så för du bidrag även för dina två egna barn. Hur många så kallade pedagogiska omsorgs dagmammor kommer nu att ploppa upp? Det har vi inte en aning om, men kan tänka mej att många ser möjligheten att vara hemma med barnen en längre tid, istället för att gå tillbaka i arbete efter föräldraledigheten,

Det här gör det inte bara svårt för kommuner att planera, utan har också samhällsekonomiska nackdelar. Vi vet redan idag att det är kvinnan som oftast är den som väljer att stanna hemma, vilket gör att hon hamnar efter i löneutveckling och kompetens, om hon då inte väljer att bli pedagogisk omsorgsmänniska för några år framåt i sitt liv.

Och så kan man ju fundera på vart pedagogiken tar vägen, när mormor tar hand om barnen eller om man tar hand om sina egna barn. Barnomsorgsformen verkar ha ett missvisande namn. Det skall i alla fall öka föräldrarnas valfrihet och möjlighet att välja olika "former av pedagogisk verksamhet", som det så fint står.

Allt det här gör att kommunerna måste vara extremt flexibla, vilket de inte är, och förmodligen inte kan bli, om inte drastiska saker sker i lagstiftning eller liknande. Men det är inte kommunen kvinna/man själv att bestämma, sådant fattas på en högre nivå.

Anna-Maria Forssell Mörk

En moderat talesman hyllade idag den fria rörligheten och konkurrensen från friskolorna.

Han förordade detta, då konkurrens anses vara bra för skolan enligt hans sätt att se, och att detta skall ge högre kvalitet i undervisningen. Saken med friskolor, är att de utsätter kommunerna för negativ konkurrens, vilket innebär stress och det ger inte bra förhållanden för att människor i en organisation skall kunna arbeta eller fungera optimalt. Man kan säja att kostnadskontrollen blir obefintlig och behovsstyrningen svår att strukturera upp.