Skip to main content

Bostad är ingen marknadsvara

Regeringen fortsätter att ge skattelättnader till dem som har det bäst ställt, och finansiera det genom att förändra eller ta bort transfereringar som omfördelar. Bostadspolitiken är ett tydligt skräckexempel. Boendet är på väg att bli en rejäl klassmarkör.

  

Bostad är ingen marknadsvara

 

Regeringen fortsätter att ge skattelättnader till dem som har det bäst ställt, och finansiera det genom att förändra eller ta bort transfereringar som omfördelar. Bostadspolitiken är ett tydligt skräckexempel. Boendet är på väg att bli en rejäl klassmarkör.

 

Generellt sett har hyresgäster fått ett ökat konsumtionsutrymme under åren 2000-2006, enligt beräkningar både från hyresgästföreningen och SCB. Men hushåll i egna hem och i bostadsrätter har fått det ännu bättre ställt, vilket gör att hyresgästerna halkar efter. Personer och familjer som lever på eller under fattigdomsstrecket är naturligtvis starkt överrepresenterade i hyresrätterna. Ska man prata om grupper och kategorier handlar det om sjukskrivna, garantipensionärer, arbetslösa, deltidsarbetande och ensamstående med barn, d v s människor som redan drabbas av de försämringar i A-kassa och allmänna trygghetssystem som regeringen genomfört sen man kom till makten.

 

Vänsterpartiet gick till val på att bygga 20 000 hyresrätter per år och renovera 65 000 hyresrätter. Utifrån att bristen på bra och billiga lägenheter är en av grundorsakerna till hemlösheten och utifrån att vi anser att samhället har ett stort ansvar att höja standarden i så kallade miljonprogramsoråden och att motverka segregation. Förslaget var naturligtvis också en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som skulle skapa nya jobb. Förslaget var fullt ut finansierat inom statsbudgeten. Det har också de senaste åren varit viss uppgång med en del nyproduktion och ännu mer på planeringsstadiet.  Vad som nu har hänt är istället att byggandet av 11 000 planerade hyreslägenheter har stoppats, sedan den borgerliga regeringen tog bort det statliga finansieringsstödet vid nyproduktion.  De lägenheter som ändå byggs blir dyra. Avvecklingen av räntebidraget gör dessutom upp till 20% ytterligare på hyresavin för nyproducerade lägenheter. Allt medan den som äger sin bostad får fortsätta att göra avdrag för sina bolån.

 

Avskaffandet av förmögenhetsskatten gynnar ytterliga de som bor allra flådigast och slopandet av fastighetsskatten gör egnahemsboendet ännu attraktivare. När stopplagen nu avskaffas 1 juli och ingen prövning behövs för att sälja ut eller omvandla hyresrätter, blir det naturligtvis frestande för den hyresgäst som är stadd i kassan att dra nytta av upptrissade priser. Vi ska ju numer ägna oss åt boendekarriär. Den som inte är karriärist, eller bara lite fattigare, kan då hamna i den sitsen att man blir hyresgäst hos sina egna grannar.

I mina ögon är det en tydlig politik för att öka skillnaderna i samhället, föra över gemensam egendom till det privata och styra över från solidaritet till individualism. Allmännyttan blir till egennytta.

 

Det är dags att reagera på regeringens bostadspolitik, eller snarare, brist på politik. Det är nog ingen slump att det saknas bostadsminister och att man skrotat samhällsbyggnadsdepartementet. Frågor som rör bostäder ligger på Kommun- och finansmarknadsministerns bord. Budskapet är att kommunerna möjligen ska sköta sociala åtaganden men marknaden bostadsförsörjningen och staten avhändas ansvar. Det blir inget bra samhälle.

Vänsterpartiet vill istället värna hyresgästerna och allmännyttan. Bostad måste ses som en social och mänsklig rättighet, inte som ett objekt för spekulation eller som en marknadsvara, vilken som helst.

 

Marita Engström

Vänsterpartiet

 

 

En arbetslös går back, enligt v

Ulla Andersson (v) kallade regeringens vårproposition för ”ett paket till rikemansklubben”.
Den slopade fastighetsskatten leder till att 23 000 hushåll eller ”män i slips och kavaj” gör stora klipp, hävdade hon.

 


TIDNINGARNAS TELEGRAMBYRÅ

2007-04-16
11:36

Ort/land:

Ämne:
Inrikes

Kategorier:
Ekonomi, affärer, finans; Politik

(vårpropdebatt4: En arbetslös går back, enligt v)

Ulla Andersson (v) kallade regeringens vårproposition för "ett paket till rikemansklubben".

Den slopade fastighetsskatten leder till att 23 000 hushåll eller "män i slips och kavaj" gör stora klipp, hävdade hon.

Vänsterpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst räkna på olika familjetyper. Och enligt Andersson tjänar en familj i Djursholm 272 000 kronor om året. För en familj i Ockelbo blir det bara 8 000 medan en arbetslös går back.

Andersson hävdar att regeringen slår rekord i kreativ bokföring när miljösatsningarna beskrivs, eftersom besparingar tas från samma område och det hotade havet ställs mot den hotade skogen.

Hon kritiserade också regeringen för öka skillnaderna mellan kvinnor och män.

– Bevare oss för regeringens manspolitik, sade hon.

I stället efterlyste Andersson satsningar på bland annat utbildning och forskning, på järnvägar och miljö-och energiomställning.

– Framtiden är inte skoputsarjobb i Djursholm, sade hon.

Distributör: NOBICON2007-04-1611:36

                 

                       

Regeringens miljösatsningar rekord i kreativ bokföring

När regeringen presenterat sin vårbudget står det klart att den hotade skogen får betala de två hårdlanserade miljösatsningarna på Östersjön och miljöbilspremien.

   Regeringens miljösatsningar rekord i kreativ bokföring
 
När regeringen presenterat sin vårbudget står det klart att den hotade skogen får betala de två hårdlanserade miljösatsningarna på Östersjön och miljöbilspremien.
 
– Det regeringen blåser upp som en storsatsning på havet är i själva verket gamla pengar som de nu omfördelar, noterar vänsterpartiets miljöpolitiska talesperson Wiwi-Anne Johansson.

– Utrotningen av arter sker idag snabbare än någonsin, och i det här läget skär regeringen ner på pengar till biologisk mångfald. Hälften av Sveriges hotade arter finns i skogen och enligt alla experter behövs det tvärtom mer pengar till skogen för att bevara de hotade arterna.


Wiwi-Anne Johansson ställer sig tveksam till om miljöbilspremien kan kallas för miljösatsning.


– Att minska satsningarna på att rädda våra djur- och växtarter för att frigöra pengar till en miljöbilspremie är inte en verklig prioritering av miljön. Det är tveksamt om miljöbilspremiens ens leder till en förbättrad miljö.

 
Wiwi-Anne Johansson välkomnar regeringens satsning på Östersjön.
 
– Men tyvärr saknar regeringens havspaket helt åtgärder som angriper de bakomliggande orsakerna till Östersjöns livshotande tillstånd – utsläppen.
 
För mer info, kontakta:
Wiwi-Anne Johansson, tel 070-576 45 76
Vänsterpartiets presstjänst, tel 070-620 00 64

Ansvarsfull arbetsgivarpolicy vid omorganisation av Försäkringskassan

I den politiska debatten brukar de politiska partierna anse att staten bör vara ett föredöme som arbetsgivare. Det ställer stora krav på att vi som förtroendevalda tydligt markerar vad som ska gälla för myndigheters och statliga bolags ledningar.

 I den politiska debatten brukar de politiska partierna anse att staten bör vara ett föredöme som arbetsgivare. Det ställer stora krav på att vi som förtroendevalda tydligt markerar vad som ska gälla för myndigheters och statliga bolags ledningar.

 

Försäkringskassan står inför stora förändringar. Besparingar på 500 miljoner kronor innebär att det saknas pengar till löner för 1 400 anställda. Av dessa beräknas hälften vilja sluta "frivilligt" medan cirka 700 kommer att sägas upp.

I och med att budgeten bygger på att dessa 1 400 personer sägs upp redan från och med den första januari 2007 så har det blivit stora svårigheter i förhandlingarna mellan parterna. De fackliga förhandlarna anser att lag och avtal ska följas och kommer att driva förhandlingar utifrån det. Men de får då höra, att om processen drar ut på tiden så måste fler sägas upp. Arbetsgivaren verkar ställa rättssäkerheten mot ekonomin.

Det kanske mest oroväckande är Försäkringskassans inställning till MBL. Försäkringskassan anser sig inte behöva MBL-förhandla de riktlinjer som berör anställningstryggheten för 700-800 människor, vilket måste ses som ett allvarligt brott mot MBL. Riktlinjernas innehåll i sig skapar förstås oro eftersom de påverkar resultaten av förhandlingarna och i sig är långtgående.

Staten bör vara ett föredöme som arbetsgivare. Det ovan beskrivna är ett exempel på den raka motsatsen. Det kan inte vara regeringens mening att staten ska hantera sitt ansvar som arbetsgivare på detta sätt. Förhoppningsvis kommer regeringen att agera för att detta inte ska upprepas och för att de människor som berörs av uppsägningarna ska få goda förutsättningar till omställning.

Utifrån ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1.      Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att myndigheterna ska följa de lagar och avtal vi förbundit oss att följa såsom MBL?

2.      Är regeringen beredd att skjuta till ytterligare medel för att åstadkomma en meningsfull omställning för de anställda på Försäkringskassan som förlorar sina anställningar?

………………………………………

Ulla Andersson (v)