Skip to main content

USA ut ur Irak

En bra dag i Irak är en dag när ingen dödas eller lemlästas av en bomb
En bra dag i Irak är en dag när ingen kvinna och inget barn skändas eller våldtas av de stridande soldaterna.

  

USA ut ur Irak

 

En bra dag i Irak är en dag när ingen  dödas eller lemlästas av en bomb

En bra dag i Irak är en dag när ingen kvinna och inget barn skändas eller våldtas av de stridande soldaterna.

En bra dag i Irak är en dag när ingen  fängslas utan rättegång.

En bra dag i Irak är när barn med funktionshinder skyddas från självmordsbombare.

Vänsterpartiet Gävleborg kan konstatera att det gått 4 år av USA´s ockupation av Irak. Det innebär 1461 katastrofala dagar för det Irakiska folket. Vänsterpartiet har under hela tiden varit motståndare till USA´s folkrättsbrott i Irak. Vi stöder de demokratiska krafterna i Irak som arbetar för fred och mänskliga rättigheter.

Vi kräver därför återigen USA – Ut ur Irak.

 

Vänsterpartiet Gävleborgs distriktsårskonferens 17/3 -07.

 

 

 

 

 

 

 

Pigavdrag

Vänsterpartiet vill inte hindra någon privatperson från att anlita städhjälp. Det går alldeles utmärkt att vända sig till en av alla de städfirmor som redan finns.

Men vi tycker det är fullständigt orimligt att, som regeringen nu föreslår, ta 1,5 miljarder kronor av våra gemensamma skattemedel för att göra det billigare för de välbeställda att få sina hem städade. Samtidigt som äldreboenden, förskolor och skolor skriker efter mer personal och resurser, men nekas dessa ”för att vi inte har råd”.

  

Vänsterpartiet vill inte hindra någon privatperson från att anlita städhjälp. Det går alldeles utmärkt att vända sig till en av alla de städfirmor som redan finns.

 

Men vi tycker det är fullständigt orimligt att, som regeringen nu föreslår, ta 1,5 miljarder kronor av våra gemensamma skattemedel för att göra det billigare för de välbeställda att få sina hem städade. Samtidigt som äldreboenden, förskolor och skolor skriker efter mer personal och resurser, men nekas dessa "för att vi inte har råd".

 

Bara en av tio svenskar kommer att köpa de subventionerade hushållstjänster som regeringen vill införa, enligt en undersökning som Sifo/Aftonbladet gjort. De allra flesta hushåll har helt enkelt inte råd att köpa hjälp i hemmet, inte ens med subventionerat pris.

 

Men för hushåll med mycket god ekonomi och höga inkomster öppnar sig en enormt stor skattesänkning. Till exempel kommer ett par som har råd att anlita hushållstjänster för sammanlagt 200 000 kronor under ett år att kunna sänka sin skatt med 100 000 kr samma år. En skattesänkning du får betala. Man inför en lyxreform  för 1,5 miljard kronor och som i huvudsak bara kan användas av familjer som redan lever i lyx eller har en mycket god ekonomi. Familjer där män slipper ta sitt ansvar.

 

När allianspartierna talar om åtgärder för att få "vardagspusslet" i en familj att gå ihop är det som synes de välbeställda familjerna som har möjlighet att göra det stora klippet.

 

Det stora klippet ja, se bara hur det gått i Finland och Frankrike. Båda länderna har sedan några år infört avdrag för hushållstjänster. I båda är det de fem till tio procent rikaste hushållen som köper merparten av tjänsterna och de hushållen finns i huvudsak i de finare kvarteren i Helsingfors och i franska storstäder.

 

Och denna hjälp till de välbeställda ska ensamstående mödrar och pensionärer vara med och betala via skattesedeln!

 

Allianspartierna påstår dessutom att reformen om hushållstjänster gynnar jämställdheten mellan kvinnor och män. De menar att om man köper hushållstjänster slipper kvinnor utföra hushållsarbete hemma och de kan därmed lönearbeta mer.

 

Högerregeringen påstår att de gynnar jämställdheten med reformen. Men de osynliggör själva grundproblemet, nämligen att alltför många män inte tar sitt ansvar. Uppfattningen om vad som är kvinnligt respektive manligt befästs genom högerregeringens förslag. Högavlönade män och kvinnor kan köpa sig fria från en diskussion om en mer jämställd fördelning av hemarbetet.

 

Vi inom vänsterpartiet jobbar i stället för en fler anställda i förskolan, på äldreboenden, i vården och för en höjning av kvinnors löner. Det är en reform som till skillnad från regeringens överklassavdrag kommer det stora flertalet till del.

 

Vänsterpartiet

Ulla Andersson, riksdagsledamot, Gävle

Marianne Persson, Hudiksvall

Gunbritt Wallström, Söderhamn

Ann-Renée Forsström, Bollnäs

Yvonne Oscarsson, Ljusdal

Kommunalt vårdnadsbidrag ett hot mot jämställdheten!

Trots den feministiska kampen för rättvisa löner, lika villkor på arbetsmarknaden, en jämn arbetsfördelning i hemmet och maktfördelning i samhället, har inkomstklyftorna ökat. Statistik från SCB visar att mellan 2004 och 2005 ökade skillnaden mellan mäns och kvinnors medianinkomst med 1600 kronor. Istället för att ta löneskillnaderna på allvar och sätta in åtgärder, har regeringen skrotat handlingsplanen för jämställda löner som antogs under förra mandatperioden. Man genomför i rask takt, steg och beslut som undergräver jämställdhetsarbetet och ökar könsorättvisorna.

  

Kommunalt vårdnadsbidrag ett hot mot jämställdheten!

 

Trots den feministiska kampen för rättvisa löner, lika villkor på arbetsmarknaden, en jämn arbetsfördelning i hemmet och maktfördelning i samhället, har inkomstklyftorna ökat. Statistik från SCB visar att mellan 2004 och 2005 ökade skillnaden mellan mäns och kvinnors medianinkomst med 1600 kronor. Istället för att ta löneskillnaderna på allvar och sätta in åtgärder, har regeringen skrotat handlingsplanen för jämställda löner som antogs under förra mandatperioden. Man genomför i rask takt, steg och beslut som undergräver jämställdhetsarbetet och ökar könsorättvisorna.

Just nu jobbar en arbetsgrupp med ett förslag som kommer att ge kommuner möjlighet att införa vårdnadsbidrag till en förälder som stannar hemma med barn. Proposition skall upp till beslut under hösten och vårdnadsbidrag skall då kunna införas från årsskiftet. Nivån på bidraget skall stanna på endast 3000 kr/månad. Bidraget kommer därmed enbart att kunna utnyttjas av familjer med två föräldrar där den som förvärvsarbetar har hyfsat höga inkomster. I praktiken kommer samhället alltså att bidra till och premiera en rollfördelning där kvinnor tar ansvaret för hemarbetet och män skall vara familjeförsörjare. Förutom att konservera gamla förlegade könsrollsmönster, kommer kommunalt vårdnadsbidrag även att slå direkt mot kvinnors ekonomi och livsutrymme. När vissa kvinnor tar ut vårdnadsbidrag för att vara hemma med barn, kommer de att tappa ytterligare förankring på arbetsmarknaden jämfört med män och inkomstskillnaderna på grund av kön kommer att öka. Fler kvinnor kommer också att bli beroende av en man för sin försörjning.

 

Som feministiskt parti tar vi kraftigt avstånd från planerna att införa kommunalt vårdnadsbidrag. Vänsterpartiet Gävleborg anser att regeringen ska avbryta arbetet med denna antifeministiska reform och istället lägga fokus på åtgärder för att avskaffa de orättvisa löneklyftorna mellan kvinnor och män.

 

Varför ska löntagarna stå tillbaka när direktörerna skor sig ?

Teknikdirektörerna har mellan 2003 och 2005 höjt sina löner med 83 % medan de anställdas löner under samma tid ökat med 6 procent. Den direktör som slog rekordet fick ett 250 procentigt lönepåslag. Det är dessa direktörer som inför kommande avtalsförhandlingar föreslår att de ska ha rätten att sänka de anställdas löner.

  

Varför ska löntagarna stå tillbaka när direktörerna skor sig ?

 

Teknikdirektörerna har mellan 2003 och 2005 höjt sina löner med 83 % medan de anställdas löner under samma tid ökat med 6 procent. Den direktör som slog rekordet fick ett 250 procentigt lönepåslag. Det är dessa direktörer som inför kommande avtalsförhandlingar föreslår att de ska ha rätten att sänka de anställdas löner.

 

Tyvärr bidrar även statliga bolag till ett ökat misstroende från medborgarna genom stora lönelyft. Vattenfalls VD Lars G Josefsson fick 2005 ett lönepåslag 75 procent.

Jan-Erik Jatko i LKAB:s koncernledning fick 93 procent mellan 2003 och 2005.

Sveaskogs VD Gunnar Olofsson ökade sin inkomst med 83 procent… och så vidare.

Under 2005 ökade de statliga Vd:arnas löner 8 ggr mer än de anställdas, i procent räknat. Samtidigt måste vi tyvärr konstatera att vänsterpartiets förslag om ett lönetak i staten inte får gehör hos något annat parti. Att borgaralliansen inte vill göra något är fullt logiskt, trots deras tal om maktmissbruk, och om rädslan för tjänster och gentjänster i staten under valrörelsen. När det kommer till privilegier förnekar sig aldrig moderaterna eller deras följeslagare. Men var finns socialdemokraterna?

 

Om det ska finnas en kultur för de redan privilegierade blir det svårt att hålla samman ett samhälle, och efterlysa förtroende för dess institutioner. Problemen med de höga ersättningarna har inte med enskildas privatmoral att göra. Vi vill inte heller ifrågasätta enskildas duglighet – det är ett systemfel som behöver rättas till.

 

Vänsterpartiets förslag om ett lönetak i statlig tjänst handlar om att ta ansvar för att skapa den trovärdighet och legitimitet som behövs bland medborgarna, för de offentliga verksamheterna. Vi har föreslagit att statsministerns lön ska utgöra tak. Ofta framförs det i debatten att lönerna måste sättas efter det ansvar och den omsättning som verksamheterna eller bolagen har. I det hänseendet måste det vara svårslaget att komma upp i samma lönenivå som statsministern.

 

Frågan är; har ansvaret, produktiviteten, kompetensen ökat lika mycket hos direktörerna som deras löneutveckling? Om det nu finns utbildningar som åstadkommer sådana underverk så måste vi ställa frågan; varför får då inte de anställda genomgå den utbildningen? Det om något skulle förbättra bolagens utveckling.

 

Ersättningarna upplevs som stötande. En liten elit av chefer- en sekt- inom och utom den offentliga sektorn ges – eller i praktiken: ger varandra – ökade löneförmåner år efter år, samtidigt som löneutvecklingen för andra grupper släpar efter. En elit som inte på något sätt tar ansvar för samhället, grundläggande värderingar eller för tilltron till institutionerna utan enbart för sina egna privilegier.

 

Vi kan konstatera att det behövs ett lönetak.

 

Ulla Andersson, riksdagsledamot, Gävle

Alf Norberg, landstingsråd, Hudiksvall

Yvonne Oscarsson, distriktsordförande, Ljusdal

Vänsterpartiet Gävleborg