I veckan presenterades utredningen Friskare tänder – till rimliga kostnader. Utredningen föreslår ett nytt tandvårdsstöd för vuxna. Förslaget innehåller en tandvårdscheck på 300 kronor vartannat år till personer 30-74 år och 600 kronor vartannat år till personer 20-29 år respektive 75 år och äldre. I skyddet mot höga kostnader lämnas ersättning med 50 procent för kostnader mellan 3 000 och 15 000 kronor och med 85 procent för kostnader över 15 000 kronor. Tandvårdsstödet föreslås träda i kraft den 1 juli 2008. I statsbudgeten har tre miljarder avsatts för att finansiera dessa förändringar.

Tänderna en del av kroppen inte en kupongvara

I veckan presenterades utredningen Friskare tänder – till rimliga kostnader. Utredningen föreslår ett nytt tandvårdsstöd för vuxna. Förslaget innehåller en tandvårdscheck på 300 kronor vartannat år till personer 30-74 år och 600 kronor vartannat år till personer 20-29 år respektive 75 år och äldre. I skyddet mot höga kostnader lämnas ersättning med 50 procent för kostnader mellan 3 000 och 15 000 kronor och med 85 procent för kostnader över 15 000 kronor. Tandvårdsstödet föreslås träda i kraft den 1 juli 2008. I statsbudgeten har tre miljarder avsatts för att finansiera dessa förändringar.

Utredningens förslag är i stort sett vad Alliansen drev i valrörelsen och vad de beställde genom utredningsdirektiven.

Även om det är bra att stödet höjs så har det förslagna stödet en rad allvarliga problem:

Det föreslagna högkostnadsskyddet träder in först vid 3000 kronor. Den som inte har råd att betala ett par tusen kronor är inte alls hjälpt av regeringens högkostnadsskydd. Du förväntas själv ha råd med tandvård upp till en kostnad på 3000 kronor per år. Många ensamma mammor och studenter har inte de marginalerna. Tandvårdsreformen är därmed ett slag i luften för de grupper som behöver den mest.

Regeringen vill införa en "tandvårdscheck" på 300 eller 600 kronor vartannat år. Tandvården blir nu en kupongvara. Vänsterpartiet hade en uppgörelse med (s)-regeringen om att de vanliga undersökningarna skulle kosta max 200 kronor. Regeringens tandvårdskuponger är alltså en försämring jämfört med vad som redan var beslutat.

Regeringens tandvårdssatsning är alldeles för liten. Totalt ökar regeringen anslaget med 3 miljarder kronor i statsbudgeten. Vänsterpartiet vill öka anslaget med 10 miljarder. Det innebär att regeringens totala tandvårdssubventioner landar på ca 6 miljarder medan Vänsterpartiets landar på 13 miljarder. Vänsterpartiet satsar alltså mer än dubbelt så mycket som regeringen på tandvården. Det har man råd med om man låter bli att sänka skatten för de rika.

Regeringen har hela tiden sagt att man ska prioritera de med höga tandvårdskostnader. Men konstruktionen är inte speciellt generös ens mot de med riktigt höga tandvårdskostnader. För att stödet ska nå upp till hälften av kostnaden krävs tandvårdskostnader på över 19 000 kronor. Det innebär att patienten betalar drygt 9 500 kronor. 

I valrörelsen lovade Alliansen att de skulle snabba på arbetet med en tandvårdsreform och införa denna redan 1 juli i år. När de väl kom till makten fick de dock kalla fötter och sköt fram reformen ett halvår. När nu tandvårdsutredningen har kommit med sitt slutbetänkande skjuts starten fram ytterligare ett halvår till 1 juli 2008. Kan vi verkligen lita på att den blir av nu?

Tänderna är en del av kroppen och på sikt borde tandvård inte kosta mer än annan sjukvård. Vänsterpartiet har i samband med årets budgetmotion föreslagit ett rejält kliv mot billigare tandvård. Vänsterpartiets förslag är betydligt generösare än regeringens och framförallt så träder stödet in redan vid lägre kostnader. Tandvårdspatienten ska betala max 200 kr för vanliga undersökningar inom tandvården från andra halvåret 2007. Stöd till behandlingar ges enligt nedanstående högkostnadsskydd med början 1 januari 2008.

Ulla Andersson

Vänsterpartiet Riksdagsledamot

Conny Englund Ordförande

Vänsterpartiet Söderhamn

Som kvinnopolitiskt ansvarig för distriktet deltog jag, Marita Engström, Gävle i Feministiskt forum 3-4 februari i ABF-huset i Stockholm. I samband med forumet höll också vänsterpartiet en kort kvinnopolitisk rikskonferens med representanter från de flesta distriktsorganisationer.

Som kvinnopolitiskt ansvarig för distriktet deltog jag i Feministiskt forum 3-4 februari i ABF-huset i Stockholm. I samband med forumet höll också vänsterpartiet en kort kvinnopolitisk rikskonferens med representanter från de flesta distriktsorganisationer.

Bakom feministiskt forum står 10 olika medarrangörer, däribland vänsterpartiet och ung vänster. De som varit med tidigare år kunde berätta att årets forum slog stort publikrekord. Och det var verkligen ett myller och en härlig blandning av människor som fyllde föreläsningssalarna en trappa upp i ABF-huset. I publiken syntes bl a Lars Ohly och Anki Ahlsten. Bland "våra bekanta" som hade en aktiv roll under seminarier eller debatter kan nämnas Josefin Brink och Marianne Berg från riksdagen, Eva-Britt Svensson, EU-parlamenet och Ung vänsters ordförande Ida Gabrielsson.

Ett flertal parallella seminarier avlöste varandra under de två dagarna. Utanför salarna fanns också gott om bokbord från olika organisationer och försäljning av kaffe och smörgåsar. Den stora publiktillströmningen gjorde dock att det inte riktigt räckte till alla. Min gissning är att kaféet på andra sidan Sveavägen hade ovanligt god omsättning den helgen.

På lördag kväll fanns möjlighet till gemensam middag och mingel på en persisk restaurang i närheten.

Det första seminarium jag valde att delta i hölls av Josefin Brink och hade rubriken "Antifeministisk arbetsmarknadspolitik". Josefin gjorde en mycket intressant och metodisk analys av regeringens politik. Den saknar helt jämställdhetsmål och genusperspektiv. Men inte nog med det. Josefin kunde också på punkt efter punkt peka på att den borgerliga arbetsmarknadspolitiken ökar könsorättvisorna och försämrar kvinnors ställning, både ekonomiskt och på arbetsmarknaden. Nämnas kan A-kassereglerna, stoppandet av heltids-förslaget, skattesubentioneringen av hushållsnära tjänster och möjligheten till kommunalt vårdnadsbidra.

Jag lyssnade även till "Samtal kring familjepolitiken" med  Gunilla Thorgren, Marianne Berg och Moa Matthis, "Heteronormer, så funkar det" ett semenarium med RFSL Ungdom om hur man kan jobba med normalitetsbegreppet och värdringsövningar samt en debatt med fackliga företrädare om löneorättvisorna.

Söndagen inleddes med en ovanligt välbesök kvinnopolitisk rikskonferens (ca 30) för oss vänsterpartister. Därefter följde ett mycket intressant seminarium med Eva-Britt Svensson och Marianne Eriksson under rubriken "Hotet mot aborträtten i ett nationellt och internationellt perspektiv & en kort film om trafficing". Eva-Britt kom direkt från Lissabon och kunde lämna en rapport om valrörelsen och stämningen inför folkomröstningen i abortfrågan som hölls helgen därpå i Portugal. Som vi nu vet blev valdeltagandet endast 46% men ett starkt stöd för JA till en lagstiftning som tillåter abort t o m vecka 10.  Glädjande resultat med tanke på den smutsiga kampanj NEJ-sidan bedrev enligt vad Eva-Britt beskrev. Både inhemska och utländska abortmotståndare hade dessutom pumpat in mängder med pengar.

Forumet avslutades med en feministisk framtidsdebatt som mycket kom att handla om hur man ska lyfta in feminismen på den politiska dagordningen igen. Fi:s representant Sofia Karlsson gjorde ett rätt tamt och otydligt intryck. I övrigt var det duktiga debattörer och många kloka och välformulerade inlägg. Och vassast var naturligtvis Ida Gbrielsson och Josefin Brink.

Kort sagt: Ett späckat och spännande forum som absolut gav mersmak.

Marita Engström, kvinnopolitiskt ansvarig V Gävleborg

Det svenska EU-medlemskapet innebär att en hel del beslutsmakt flyttas över från svenska folkvalda. Både genomskinligheten och överblickbarheten i den politiska processen blir samtidigt sämre. Regeringen har en viktig roll i att agera aktivt under en hel process för att ta politiskt ansvar för sina egna ställningsstaganden och inte ställas, eller ställa riksdagen och den allmänna debatten, inför fullbordat faktum.

 Det svenska EU-medlemskapet innebär att en hel del beslutsmakt flyttas över från svenska folkvalda. Både genomskinligheten och överblickbarheten i den politiska processen blir samtidigt sämre. Regeringen har en viktig roll i att agera aktivt under en hel process för att ta politiskt ansvar för sina egna ställningsstaganden och inte ställas, eller ställa riksdagen och den allmänna debatten, inför fullbordat faktum.

EU-systemet rullar metodiskt vidare i en riktning som det demokratiska samtalet och de demokratiska institutionerna i alltför liten utsträckning kan uppmärksamma och påverka. Det är ett stort demokratiskt problem.

Ett exempel är frågan om skatteharmonisering inom unionen. Det har inte funnits något stöd för den utvecklingen i Sverige. EU-entusiaster har ofta understrukit att en sådan – som ju vore förödande för Sveriges möjligheter att upprätthålla väsentliga delar av en skandinavisk välfärdsmodell – inte är aktuell. Ändå pågår en sådan process, och nu är det tydligt att den snabbas upp av det tyska ordförandeskapet. I den kortfattade mötesrapport från Ekofin-rådet den 30 januari, som den svenska ständiga representationen skickat till riksdagen, kan man bland annat läsa detta:

"Ett stort antal MS, inklusive SE, ställde sig tveksamma och i vissa fall mycket negativa, till avsnittet om koordinering av direkta skatter i papperet. Ordf. menade att avsnittet kan förtydligas så att det framgår att det handlar om arbetet med en gemensam konsoliderad företagsskattebas, men var inte alls beredd att styrka stycket. Ordf. visade anmärkningsvärt lite kompromissvilja med tanke på det hårda motståndet från så många MS"

I de kortfattade anteckningarna kan man också läsa att Anders Borg sett "ambitionerna på direktbeskattningsområdet" som "något problematiska", och talat om att det nationella självbestämmandet måste respekteras, men att Sverige har för avsikt att "bidra till det tekniska arbetet". När den tyske ordföranden avslutar och sammanfattar beslutspunkten, kan man läsa i anteckningarna att han "konstaterade till sist att skattefrågan var det område där MS uppfattningar skiljde sig mest åt. Han menade dock att man hade pratat om skatteharmonisering länge och nu var det dags att göra framsteg på detta område!"

Sådana "framsteg" innebär för Sveriges del förlorad kontroll över den ekonomiska politiken och framför allt ett överhängande hot om allvarliga ingrepp i välfärdssystemen.

Jag vill mot bakgrund av detta fråga:

1.Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att resultatet av det "tekniska samarbetet" om skatteharmonisering redovisas öppet och politiskt transparent?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att Sverige inte ska tvingas in i en skatteharmoniseringsprocess som leder till förlust av intäkter och handlingsutrymme?

3. På vilket sätt avser statsrådet informera riksdagen om resultatet av åtgärderna?

………………………………………

Ulla Andersson (v)

                                                      Överlämnas enligt uppdrag

Topp 1 % av befolkningen äger 70 % av de börsnoterade aktierna, den rikaste procenten ägde en fjärdedel av den sammanlagda förmögenheten, de 10 % mest förmögna ägde två tredjedelar av totalförmögenheten i landet. Till det ska läggas att landet direktörer har ökat sina löner med 56 % på något år samtidigt som de anställdas löner stigit med ca 10 %.. Stockholmsbörsen har stigit med 50 % under senare år och i år beräknas uppåt 250 miljarder kronor delas ut till aktieägarna. Mycket ska ha mer. De privata förmögenheterna har ökat med 650 miljarder på ett och ett halvt år

 Topp 1 % av befolkningen äger 70 % av de börsnoterade aktierna, den rikaste procenten ägde en fjärdedel av den sammanlagda förmögenheten, de 10 % mest förmögna ägde två tredjedelar av  totalförmögenheten i landet. Till det ska läggas att landet direktörer har ökat sina löner med 56 % på något år samtidigt som de anställdas löner stigit med ca 10 %.. Stockholmsbörsen har stigit med 50 % under senare år och i år beräknas uppåt 250 miljarder kronor delas ut till aktieägarna. Mycket ska ha mer. De privata förmögenheterna har ökat med 650 miljarder på ett och ett halvt år

Då kliver Svenskt Näringslivs direktörer ut på den offentliga arenan och kräver att statens överskott ska delas ut i form av skattesänkningar på ca 60 miljarder/år, helst i form av platt skatt, dvs alla ska betala lika mycket i skatt oavsett inkomst.. Svenskt Näringsliv menar på fullaste allvar att den ekonomiska politikens viktigaste uppgift är att öka de privata förmögenheterna. Det samtidigt som de konstaterar att välfärdstjänster som sjukvård och äldreomsorg kommer att bli dyrare och efterfrågas mer i framtiden. Deras lösning på detta problem blir då att "Antingen sker en spontan uppluckring av de offentliga finansieringsmonopolen" eller genom "politiska reformer". Med detta menas inget annat än utförsäljningar, privatiseringar och skattesänkningar. Det hela presenteras självklart som att det inte finns några val vilket är centralt i deras nyliberala ideologiska offensiv.

Svenskt Näringslivs lösning innebär att allt färre får tillgång till grundläggande samhällsservice och skillnaderna mellan människors förutsättningar vidgas ytterligare. Vi vill gå en annan väg men tycker också att det är fel med ett överdrivet sparande idag för att klara av kostnaderna för fler äldre i framtiden eftersom framtidens välfärd skapas genom investeringar idag. Utrymmet för det är stort, idag har staten en samlad nettoförmögenhet på ca 430 miljarder, och behoven är omfattande:

Anställ fler i offentlig sektor, det är rimligt att anställa där när de anställda, majoriteten  kvinnor, har en slitsam och stressig arbetsmiljö och låga löner. Det behövs stora investeringar för en social bostadspolitik, bostadspolitiken har varit eftersatt i flera decennier. De som råd kan köpa sig ett bra boende medan andra får leva i slitna områden med eftersatt underhåll och andra hands kontrakt blivit en lukrativ affär. Det är nödvändigt med stora investeringar i klimat- och energisektorn., förbättrad nätsäkerhet, nedgrävda kablar och en långsiktig energiomställning där också bostadssektorns om- och nybyggnad kommer att ha en stor betydelse för att minska energiåtgången i framtiden, miljötekniken kan bli en stor exportframgång med rätt satsningar, en kraftig handikappanpassning av offentliga miljöer skapar både ett tillgängligt samhälle och nya jobb.

Att inte använda våra gemensamma resurser till att investera i människor och i fysisk infrastruktur är oansvarigt, det är just de kloka investeringar som tidigare gjorts genom offentlig sektor som lagt grunden för ett starkt näringsliv. Den oansvariga politik som direktörsklubben i Svenskt näringsliv företräder förstör grunden för en framtida utveckling av vår gemensamma välfärd och för minskande ekonomiska skillnader mellan människor.

Ulla Andersson

Vänsterpartiet

Riksdagsledamot