Vänsterpartiet Gävleborg höll under lördagen distriktsårskonferens på Murgårdsskolan i Sandviken. En av de viktigaste punkterna på en diger dagordning var fastställande av landstingslistan.
Här följer listan i sin helhet:
1 Alf Norberg, Hudiksvall
2 Yvonne Oscarsson, Ljusdal
3 Maud Liljeqvist, Gävle
4 Ann-Renée Forsström, Bollnäs
5 Conny Englund, Söderhamn
6 Veronica Pellén, Hofors
7 Tommy Cavallin, Ljusdal
8 Anna-Maria Forssell Mörk, Bollnäs
9 Anna Stålnacke, Gävle
10 Rolf Lindström, Söderhamn
11 Ahmed Bouirda, Gävle
12 Lisbeth Embretsén Englund, Söderhamn
13 Delshad Saleh, Hudiksvall
14 Albert J Gibbs, Gävle
15 Henrik Rubensson, Bollnäs
16 Elvy Drugge, Sandviken
17 Marianne Persson, Hudiksvall
18 Ulla Olsson, Hudiksvall
19 Birgitta Bergander, Gävle
20 Agneta Stjernström, Gävle
21 Lise-Lott Wikholm, Söderhamn

I boken ”Sharon och min svärmor ” av Suad Amiry finns ett stycke som beskriver åttonde mars: ”Amal och de övriga demonstrerande palestinska kvinnorna hade för länge sedan beslutat sig för vad kvinnodagen i Ramallah handlade om. Det är den enda dagen då kvinnor kan bevisa för alla män, så väl för palestinska som för israeliska, att de på egen hand kan organisera en av de största anti-ockupationsdemonstrationerna.”…”Det är den enda dagen då kvinnor visar sina dolda anti-män-känslor under banderollen Gör slut på ockupationen”
Åttonde mars firas och manifesteras på olika sätt världen runt. Och visst känner man vördnad för de palestinska kvinnornas trots och oräddhet när de demonstrerar frimodigt och öppet och faktiskt riskerar att bli trakasserade, besjutna och arresterade av israeliska soldater. Vi ska, på den internationellla kvinnodagen, ge vårt stöd till kvinnor ute i världen som kämpar mot förtryck och orättvisor. Vi ska uppmärksamma alla kvinnor som stympas och våldtas i de krig som pågår. Vi ska prata om och tänka på de 70 000 kvinnor som dör varje år för att de inte har tillgång till säkra och legala aborter. Men vi ska absolut inte slå oss till ro och tycka att vi borde vara nöjda som vi har det. Att vi egentligen har det jämförelsevis bra och inte har någon anledning att knyta nävarna och demonstrera på kvinnodagen. Så länge kvinnor misshandlas och våldtas, så länge män köper sex och tycker sig vara i sin fulla rätt att köpa en annan människas kropp, så länge kvinnor har sämre c hans på arbetsmarknaden och lägre lön, så länge det förekommer diskriminering på grund av kön ska kvinnokampen fortsätta. Att se, uppmärksamma och göra motstånd mot kvinnoförtryck och orättvisor p g a kön varhelst det förekommer – det är att göra gemensam sak med våra medsystrar ute i världen. För det handlar i grunden om samma slags maktordning och strukturer. Det tar sig bara olika uttryck beroende på sammanhang.

Marita Engström

Marcus Häggström påstår i en insändare att han fört dialog med Vänsterns landstingsgrupp och med mig angående organisationsutredningen (Clarakommittén) så sent som våren 2005.
Det är naturligtvis ett påstående gripet ur luften eftersom våra kontakter med Söderhamnsvildarna upphörde redan på vårvintern 2005!
Jag uppmanade i början av förra året både Marcus och Anna att komma tillbaka till vår landstingsgrupp eftersom det är där vi diskuterar politiska frågor och bryter argument.
Efter att ha blivit kallad idiot, att använda sovjetiskt maktspråk (vad nu det är?), att mina argument liknats vid en domutsaga ur en Kafkanovell och slutligen upprepade gånger blivit kallad för nykommunist så kanske det är förståeligt att jag tröttnade under våren 2005.
Det sista argumentet är särskilt intressant eftersom Marcus själv så sent som ifjol gick omkring med ett brett bälte med hammaren & skäran på och kallade sig för… ja just det!
Vänsterpartiet gick till val på ett politiskt program som jag fortfarande står bakom, då 2002 stod även Marcus bakom det vilket man knappast kan påstå att han gör idag, så frågan om vem som är lögnare och svikare bör man absolut fundera över.
Många funderar säkert vad den s.k. förnyelsen som dessa tre par i Söderhamn ägnar sig åt består av, därför ska jag helt kort beskriva den:
Man har arbetat för skolnedläggelse.
Man har drivit frågan om att avgiftsbelägga skolmat.
Man har aktivt motarbetat en skattefinansierad välfärd.
Man har aktivt tagit ställning för privatisering av sjukvården.
Man har aktivt och i flera skrivelser talat sig varm högre avgifter.
Man har agerat strejkbrytare under rådande konflikt.
Man har inte vid något tillfälle kritiserat borgerligheten men väl angripit vänstermajoriteten
Man har slutligen under en dryg månad ägnat mycket tid och kraft åt att försöka ta makten i Landstinget Gävleborg, naturligtvis tillsammans med sina nyvunna vänner på högersidan.
Man kallar sig fortfarande vänster?

Som det politiska innehållet i denna förnyelse ser ut så finns det väl redan ett parti på högerkanten som driver dessa frågor, varför ska då väljarna som vill ha denna utveckling rösta på några vilsna själar som kallar sig vänster?
Jag har ingen avsikt att i fortsättningen debattera på denna låga nivå i media utan jag låter helt enkelt väljarna avgöra vem som har störst trovärdighet.

Alf Norberg Landstingsråd (v)

Är Vänsterpartiets förslag om 200 000 nya jobb i offentlig sektor verkligen realistiskt? Snabbfakta för den som vill tänka själv.

(Klicka på bilden för förstoring)

• 1990 fanns det 1,61 miljoner anställda i offentlig sektor.
Idag är det 1,33 miljoner. Alltså 280 000 färre anställda.
(Se diagram här ovanför)

• Vänsterpartiets förslag skulle innebära att vi nästan – men
bara nästan – kom tillbaka till samma antal anställda som
vi hade 1990.

• Vår samlade produktion (BNP/capita) uppgick 1990 till
205 000 kronor per invånare. Idag är vår samlade
produktion 260 000 kronor per invånare.

• Idag går storföretagen med rekordvinster, men istället för
att investera dem i nya jobb, ökar aktieutdelningarna.
Årets aktieutdelning beräknas uppgå till ofattbara
170 miljarder kronor.

• På två år (2002-2004) har VD-lönerna i de 100 största
industriföretagen ökat med 33%. Det är dom som brukar
kräva återhållsamhet av sina anställda.

• Mellanskillnaden mellan a-kassa och riktig lön för 200 000
offentliga jobb är ungefär 17 miljarder.

• Den borgerliga alliansen föreslår skattesänkningar på
80 miljarder de två första åren efter valet.