Som RSO (Regionalt Skyddsombud) och HSO (Huvudskyddsombud) har jag mycket kontakt med arbetsmiljöverket och har lagt märke till de nya förutsättningar vi får. Dagligen möts jag av olika attityder?vad menas? som utvecklas från denna typ av förändringar.

Det dagliga arbetsmiljöarbetet i dagens samhälle har hårdnat eller rent av försämrats, på grund av regeringens tidigare besparingar på Arbetsmiljöverket och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet.

Det tidigare statliga bidraget till fortbildning av skyddsombud har också försämrat förutsättningarna att jobba för säkrare arbetsplatser och säkrare arbete.

På arbetsplasterna har Arbetsmiljölagen blivit mer ett redskap som man konsulterar, istället för den lag som man verkligen ska följa. En följd av detta är också att inspektörer från arbetsmiljöverket mer och mer uppfattas som konsulter än som myndighetsutövare. Allt detta skapar sämre förutsägningar för oss skyddsombud att ställa krav på en bättre arbetsmiljö. Arbetsgivarna har fått mer utrymme att genomföra försämringar på arbetsplatserna.

Vi har ett samhälle där den tekniska utvecklingen ligger långt före många andra länder och jag anser att denna utveckling borde skapa förutsättningar för att göra arbetsmiljön bättre – inte sämre. Som RSO och HSO vill jag inte ge upp kampen om en förbättring på det här området, men jag vill inte heller bli bemött som om jag ställer för högra krav, när jag påtalar problem i arbetsmiljön.

Om inspektören inte lyssnar eller tar hänsyn till det vi ombud säger, för att han ska få ett bättre perspektiv på de problem som finns i det lokala arbetet, är det en tillbakagång i tiden. Till en tid där dålig arbetsmiljö accepteras.

När jag lyfter problem i den psykosociala arbetsmiljön, vill jag inte höra av arbetsmiljö inspektören att han i sitt arbetsliv minsann jobbade ackord utan problem. Jag vill inte på grund av sådana uttalanden få det antytt att jag som skyddsombud ställer för högra krav, när faktum är att jag gör mitt jobb. Jag vill inte bli bemött som om det är tillåtet och helt ok att jobba under ständig stress, under press, under en psykosocialt sett ohälsosam arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen är till för att vi ska ha ett god arbetsplats och en bra hälsa när vi jobbar och när vi inte jobbar, även psykosocial hälsa. Ständig stress har blivit en vardags problem på varje arbetsplats och idag anses inte vara en hälsofråga av inspektörerna,  vad ska då anses vara det? Är detta det nya samhället, det nya arbetslivet?

Jag vill inte dra alla över en kam. Jag har också fått bra respons från många av arbetsmiljöverkets inspektörer. Inspektörer som varit både stödjande och pådrivande i arbetsmiljöarbetet. Min poäng är att det inte ska kunna uppfattas som om Arbetsmiljöverket är en konsult. De ska agera som den myndighet de är och utifrån det ställa krav på arbetsmiljön som ligger i fas med den tekniska utvecklingen. Så får vi bra arbetsplatser med bra arbetsmiljöer.

Var och en av oss vill ha ett drägligt liv och känna att vi är hela i kroppen och sinnet den dag vi går i pension.

Mario Izquierdo

Livsmedelsarbetareförbundet

RSO / HSO

Vänsterpartiet Gävle

Uppdaterades: 01 jun 2011