Författare: gavleborg

Vi är många som under en längre tid upprörts över girigheten och bonusutbetalningarna i banksektorn. Nu har det till och med gått så långt att borgerliga riksdagsledamöter och ministrar som tidigare inte haft några invändningar mot bonuskulturen tycker att det får vara nog. Finansmarknadsminister Mats Odells kritik av bonusarna är välkommen.

Men det behövs mer än ord, det behövs också handling som leder till förändrat beteende i banksektorn. Regeländringar är på gång men de har försvagats sedan banksektorn protesterat. Finansmarknadsministern har tillsatt ett råd som ska se över vad som behöver göras för att förhindra att ytterligare finanskriser uppstår. Det är bara det att i rådet sitter finansmarknadens aktörer. Det är som att sätta bocken till trädgårdsmästare. Och i dagarna har Finansinspektionens genomgång visat att bonusutbetalningarna väntas vara högre för 2009 än året innan, trots finanskrisen och trots den debatt om bankernas överdrivna risktagande som följt i dess spår.

Nyheterna om nya rekordbonusar i banksektorn visar att det inte räcker att politiker med ord fördömer bonusar, det behövs också konkreta åtgärder som innebär riktiga förändringar

Det är dags för regeringen att sluta prata och istället lägga konkreta förslag. Bankerna behöver ekonomiska incitament för att ändra sitt beteende. Därför föreslår Vänsterpartiet en Bonusskatt.
Storbritannien har infört en 50 procentig skatt på bonusar i banksektorn. Det innebär att de banker och institut som betalar ut bonusar över ett visst belopp, i Storbritannien cirka 370 000 kr, får betala en extra skatt på 50 procent på det överskjutande beloppet Till Skillnad från i Storbritannien bör Sverige inte ha någon bortre tidsgräns för skatten, utan den bör finnas så länge behovet finns. Beloppsgränsen kan också behöva vara lägre än i Storbritannien, menar vi. Samtliga svenska banker och hypoteksinstitut, samt utländska banker med filialer eller dotterföretag i landet bör omfattas av bonuskatten, precis som i Storbritannien. En extra skatt gör att bonusar inte längre blir lika attraktiva i banksektorn. Väljer bankerna ändå ett sådant system så kostar det för dem samtidigt som samhället får tillbaka en del av sina kostnader för finanskrisen. I Storbritannien räknar man med att på några få månader få in omkring 7 miljarder kronor.

Dessutom bör statsminister Fredrik Reinfeldt sluta upp bakom Frankrikes president Nicolas Sarkozys och Storbritanniens premiärminister Gordon Browns förslag om internationell skatt på bonusar. Nu finns det möjligheter att äntligen få till stånd internationella överenskommelser som begränsar girighet och ökar säkerheten för övriga samhället. Då måste vi ta det tillfället i akt.

Pengarna som denna skatt kan ge behövs om vi ska kunna nå FN:s mål att halvera fattigdomen till 2015 eller till miljö- och klimatåtgärder. Ofta går dessa hand i hand eftersom det är de fattiga länderna som framförallt drabbas av klimatförändringarna.

Ulla Andersson

Ekonomisk talesperson

Vänsterpartiet

Vänsterpartiets verkställande utskott besöker under onsdagen och torsdagen Oslo för att träffa det norska systerpartiet Socialistisk Venstre (SV). Besöket handlar om att diskutera strategier och erfarenheter av att förbereda sig för regeringssamverkan.
 
– Det är väldigt intressant och inspirerande att få vara med i den här processen. Vänsterpartiet har oerhört mycket att lära av de erfarenheter som SV gjort i regeringsställning. Bland annat har de lyckats få bra genomslag i regeringen för sin politik. Men vi behöver också lära av deras misstag när en ny rödgrön regering ska bildas i Sverige. Det handlar både om hur vi ska lyckas få starkt genomslag för vänsterpolitik i regeringen och hur vi ska arbeta för att garantera att väljarna får ett avgörande inflytande över politiken. SV har lyckats, säger Ulla Andersson (V).
 
För mer information kontakta:
Ulla Andersson, riksdagsledamot 070-237 99 91
Sofia Johansson, politisk samordnare 0739-06 12 21

Ulla Andersson har ställt två frågor till statsråden Maud Olofsson och Sven Otto Littorin där hon pressar dem att svara på hur de tänker stödja Gävle efter det tunga beskedet om Ericssons nedläggning. Under lång tid har arbetet pågått med att skapa nya arbetstillfällen, nya näringar och utveckla gamla. Satsningar på utbildning är återkommande. Trots det är arbetslösheten hög i såväl kommunen som länet. Basindustrin är och har varit en viktig arbetsgivare i regionen och kommer så att vara även i framtiden trots Ericsson besked. Omställningen till nya jobb behöver påskyndas. Lokalt och regionalt kraftsamlas nu för att stödja Gävle i arbetet. Men vad gör regeringen?

Varför har du ställt de här frågorna?

– Det är självklart ett mycket tufft besked för de anställda och för kommunen. Det behövs ett gemensamt ansvarstagande för att kunna få till stånd nya arbetstillfällen, utbildnings- och omskolningsmöjligheter. Utvecklingen av arbetet måste ske gemensamt. Regeringen måste ta ett stort ansvar. Högerregeringen driver arbetslinjen men glömmer sitt eget ansvar för att skapa jobb och möjligheter till utbildning – och omskolning. De är passiva och behöver drivas på. säger Ulla Andersson, ekonomisk politisk talesperson (V).