Ibland blir man ju bara så trött! Som när folk inte förstår sambandet mellan den skatt man betalar, och det man får ut av skatten, i närsamhället till exempel.
Om man minskar skatteintaget, så minskar samhällsservicen, för att det kostar pengar att ha anställda som sköter om våra gamla, eller våra barn på dagis osv. Visst, man betalar en avgift till dagis, men den täcker på långa vägar inte upp vad det skulle kosta egentligen. Lika är det med sjukvård. Tänk om man skulle betala sjukhuset, vad det egentligen kostar, då vore det nog inte många som skulle kunna besöka doktorn med sina barn med öronvärk, halsfluss eller med sin cancer.
 
Det fiffiga med skatt, är ju att alla är med och betalar efter förmåga, alltså beroende på vad man tjänar. Alla behöver inte sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg samtidigt, vilket gör att det fungerar och går runt, för det mesta. Just nu, när det är lågkonjunktur, så finns dåligt med skatteunderlag, alltså inte tillräckligt många människor som har ett arbete, så att de tjänar tillräckligt för att betala in skatt så att det räcker, till mer än det nödvändigaste. I en högkonjunktur, kan man använda ett överskott till exempel till att ha fler lärare i skolan, mer händer i vården, subventionera fler saker som är samhällsnyttiga. 
 
En del kan ju tycka, att om man minskar på skatteuttaget, så ska människor få välja själva, vad de vill lägga pengarna på. Så fungerar det i USA . Och där har vi ju ett ganska gott exempel på hur det fungerar eller inte fungerar. De som har råd, de vill säja tjänar gott, har råd att köpa sej försäkringar till allt möjligt. De som inte har råd, måste prioritera bort försäkringar, och hoppas på att få vara friska, eller att aldrig bli gamla så att de behöver tas om hand, utan bara dö knall o fall. De som prioriterat bort, får en obehaglig upplevelse minst sagt, om de råkar bli sjuka, och måste stå för hela kalaset själva. De går i personlig konkurs, får gå från hus o hem och många hamnar på gatan. Inget hem, betyder ofta, inget jobb! Hur kul är det på en skala? Men så är det, för så ser verkligheten ut i många länder, och kanske snart i sverige också.
 
Och så blir jag så trött på, att en del betraktar människor som står till arbetsmarknadens förfogande, som lata eller slöa! I detta som kallas lågkonjunktur, som vi just nu befinner oss i.  I Bollnäs Kommun till exempel finns 2614 arbetssökande till 435 arbeten, i skrivande stund och 405 av dessa platser, är feriearbeten. Hur kan denna matematik gå ihop? Just det, det gör den inte.
Därför finns människor som är arbetslösa. Sen är det dessutom så att statistiken är missvisande, för att en massa som inte redovisas som arbetslösa, ingår i olika arbetsmarknadsprogram som inte är några riktiga jobb.
 
Dessutom måste företagen bli himla trötta på alla ansökningar som kommer in, fast de inte söker folk, från desperata människor som från arbetsförmedlingen blir uppmanade att söka si och så många jobb i veckan. För så är det, det säjer mina vänner som är företagare. Visst, en del kanske har tur, att kontakta ett företag just innan de tänkt annonsera. Det är som med trissreklamen..Helt Plötsligt Händer det! Och hur ofta tror du det händer? 
 
Ja ibland blir man också så jättetrött, på att människor inte heller bryr sej om att ta reda på hur det fungerar, det här med allt vi betraktar som självklarheter, äldreomsorg åt gamla mormor, dagis åt lille Kalle, och annat, som att du kan gå o låna böcker på biblioteket, eller att gatan där du bor blir skottad på snö, eller att du kan gå till doktorn och bara betala nån hundring (visserligen mycket pengar för många, mej inräknad) Lösa ut medicin som egenligen skulle kosta flera tusen osv.
 
Pengarna för detta måste ju komma nånstans ifrån, Joe Labero har inte varit här och trollat fram ”pojken med guldbyxorna”… Det har du och jag arbetat ihop tillsammans. Genom att betala en liten summa varje månad tillsammans, istället för att betala allt genast på plats alldeles själv, så har man solidariskt finansierat ett rätt så bra samhälle, det är inte perfekt, men det finns alltid fler saker att slipa på!

Anna Maria Forssell Mörk