2009 anmäldes ungefär 29 000 fall där kvinnor blivit misshandlade, ofta av närstående män, och cirka 3 800 våldtäkter mot kvinnor över 15 år. Dessutom dödas varje år cirka 16 kvinnor av en man som står dem nära. Ändå har vi en jämställdhetsminister som vägrar att kalla sig feminist. Och regeringens politik har på många sätt ökat klyftorna mellan kvinnor och män ytterligare.

Våld mot kvinnor är i högsta grad ett mansproblem. Ändå behandlas mansvåldet som en angelägenhet för kvinnor. Det är offren för våldet, kvinnorna och barnen, som oftast hamnar i fokus både i samhällsdebatten och när det gäller politiska krav på åtgärder. Samma sak gäller prostitutionen. Där hamnar de prostituerade kvinnorna i förgrunden, i ändlösa diskussioner om vad som kan räknas som ”frivillig prostitution” eller inte. Men grundproblemet är mäns efterfrågan på sexuella tjänster. Handeln med kvinnors och flickors kroppar är den yttersta manifestationen av mäns våld mot kvinnor och ett uttryck för den ojämställda värld vi lever i.  

Sexindustrin producerar myten att manlig sexualitet måste tillfredställas genom tillgång till kvinnor och barn som är till salu. Detta skapar en grupp av kvinnor som det är legitimt för män att våldta, misshandla och utnyttja sexuellt. Denna syn på kvinnor påverkar relationerna mellan alla kvinnor och män, inte bara dem som säljer eller köper sex.

Forskning visar att dödstalet för prostituerade kvinnor är 40 gånger högre än för befolkningen i övrigt. Enligt Europol påträffas årligen hundratals skjutna, strypta och misshandlade kvinnokroppar tillhörande kvinnor som blivit utsatta för sexslavhandel. Att då tala om prostitution i termer av frivillighet är absurt.

Var är alla ni män som inte längre accepterar att ni definieras av den minoritet män som slår, våldtar och köper sex? Ni måste resa er upp och visa att ni inte accepterar det som händer! Det är bara genom att placera problemet där det hör hemma som vi kan lösa det.  Och för att uppnå målet om ett jämställt samhälle måste kvinnor och män arbeta tillsammans. Detta är något att tänka på den 8 mars när internationella kvinnodagen firar 100-års jubileum.

Yvonne Oscarsson distriktsordförande
Ulla Andersson riksdagsledamot

Den majoritet som idag består av (S), (C) & (Mp) har valt att göra gemensam sak med de övriga borgerliga partierna och låter Bollnäs sjukhus bli privatiserat.

Vänsterpartiet anser att en försäljning av ett helt sjukhus är av stor ideologisk betydelse och vill därför låta medborgarna få möjlighet avgöra frågan i den kommande valrörelsen.

Finns det efter valet en majoritet som stöder en borgerlig politik så kan man fullfölja upphandlingen, finns det däremot inte det ska upphandlingen stoppas!

 I den trepartiuppgörelse som gjordes efter valet 2006 mellan (S), (V) & (Mp) kan man läsa följande:

”Den viktigaste frågan är alla länsinvånares rätt till god vård på lika villkor. Våra tre partier säger därför bestämt nej till utförsäljning av sjukhus. Vi säger nej till privata sjukförsäkringar inom den offentliga vården.”

Vänsterpartiet anser fortfarande att en privatisering av ett helt sjukhus är en högerpolitik som ger den s.k. ”marknaden” fria händer att skära ner på personal för att skapa så stora vinster som möjligt för de blivande ägarna. Det är också en politik som urholkar demokratin och möjligheter till insyn.

Vi ser idag hur flera riskkapitalbolag med stora aktieposter i olika vårdföretag placerar sina aktievinster i skatteparadis som Jersey och Guernsey. Det är skattepengar som vi gävleborgare betalat från vår lön som istället för att skapa vård i länet går ner i fickorna på dessa riskkapitalister!

Den enda drivkraften i dessa bolag är maximal vinst!

Vänsterpartiet går till val på en annan vision om hur vården ska bedrivas. Vi vill ha en gemensam vård som bygger på rättvisa och solidaritet, en vård som är helt fri från vinstintressen och där alla medborgare känner att det är behovet som räknas och inte aktieutdelningar!

Det är dags för en vänstersväng, en vänstersväng är det enda raka!

Alf Norberg (V) oppositionsråd Landstinget Gävleborg