Författare: gavleborg

På många håll i landet närmast tävlar kommunerna i att skära ned i äldreomsorgen. Under lång tid har äldreomsorgens resurser släpat efter och fått så tillbaka i jämförelse med andra kommunala välfärdsverksamheter., det måste ändras. Vänsterpartiet menar att det inte är värdigt ett välfärdssamhälle att de äldre sjuka inte får den omsorg och den kvalitet de faktiskt behöver.

Ofta får vi höra att vi inte kommer ha råd med den välfärd vi har i dag. De äldre blir allt fler och kommer att kräva allt mer av välfärdstjänster. Men Sverige är rikare än någonsin. Och har vi den politiska viljan kan vi få fram de nödvändiga resurserna för framtidens välfärd.
Den ständigt bortglömda frågan är vem som kommer att vilja jobba i välfärden i framtiden. Vem ska ta hand om framtidens sjuka åldringar? Jag menar att det problemet är en större utmaning.

Personalen i äldreomsorgen är kunnig och vill verkligen göra ett bra arbete, men förutsättningarna saknas ofta. Stressen är omfattande, allt ska klockas och de hinner inte och får inte tillgodose de stora behov brukarna har. Möjligheten till kompetensutveckling och utbildning är för liten, och visstids- och deltidsanställningar skapar en ekonomisk stress och dåligt inflytande över arbetet. Även heltidsanställda har ett är alltför begränsat inflytande. Delade turer både vardagar och helger blir allt vanligare. 59 procent av de anställda arbetar deltid.
Trots de dåliga arbetsvillkoren ser vi anställda som är engagerade, som vill göra så gott de någonsin kan och som på alla sätt försöker täppa till bristerna i systemet.

Så här kan vi inte ha det om vi vill att någon ska arbeta i branschen i framtiden. Vem vill söka ett arbete under sådana villkor mer än under kortare perioder? Låt oss se problemen och göra något åt dem! Det behövs en långsiktig handlingsplan för att möta framtidens personalbehov i välfärden, framför allt i äldreomsorgen. En plan för rätt till trygga anställningar på heltid, inflytande över arbetet och besluten, goda möjligheter till kompetensutveckling och utbildning, bra arbetsscheman som möjliggör en rik fritid och en god löneutveckling. Det förändringsarbetet behöver börja i dag.

Ulla Andersson, Vänsterpartiet
Riksdagsledamot Gävleborg

År 2006 så tog Svenskt näringsliv fram en undersökning om svenska folkets attityd till att vara hemma från jobbet. Undersökningen kan man säja har stor del i att man i riksdagen startade upp jakten på fuskare i försäkringssystemen. Svenskt näringsliv var inte riktigt helt ärliga när man förde fram siffrorna man fått sig till livs. Man undanhöll en hel del.
 
Detta är en skandal tycker jag, då man som organisation för sveriges näringsliv ,har ett stort ansvar som oponionsbildare. Man säjer själva också, att man har det ansvaret, men menar att man inte tror att överutnyttjandet i försäkringarna är utbrett idag och att det är olyckligt om allmänheten, det svenska folket har den uppfattningen. Grejen är ju den, att Svenskt näringsliv har varit med och bildat oponion om överutnyttjande, tagit fram bilden om, att vi svenskar fuskar mycket med sjukförsäkringen, två av tre svenskar tror att fusket är omfattande.
 
Och denna oponion bildades då man presenterade sin undersökning, och valde att utelämna, att 60 procent faktiskt gick till jobbet FAST de var sjuka. Det man istället förde fram var, att 25 % tyckte att det kunde vara helt okej, att vara hemma från arbetet ifall man mådde dåligt pga problem exempelvis inom familjen. Men att endast 5 % stannade hemma fast de inte var sjuka i den bemärkelsen som räknas som sjukdom. Det är en milsvid skillnad med att tycka, och att göra det på riktigt. Och det är en milsvid skillnad på att vara hemma och ha rätt till det, till att gå och jobba fast man är sjuk. Större delen, som egentligen skulle stannat hemma på grund av sjukdom, gick ju faktiskt och jobbade. Fakta är att att försäkringskassan förra året bara hade återkrav på 0.04%, så inga belägg finns att fusket skulle vara utbrett.
 
Svenskt näringsliv håller dock fast vid, att man tyckte det var ett problem att attityden fanns, och att det måste ske en attitydförändring. Själv kan jag dock tycka att den attitydförändring som borde gjorts, var att få sjukt folk att stanna hemma från jobbet. Det kostar förmodligen mer samhällsekonomiskt, när man som smittspridare springer omkring på sin arbetsplats och sprider baciller, än vad det gör när 5 ynka procent stannar hemma pga besvär, som är nog så illa, problem i familjen är inte att leka med. Tror på andrum som en del i samhällsekonomin, och att andrum kan göra samhällsekonomin billigare i långa loppet.
 
Nej ner med organisationer som inte är helt ärliga, och som ställer hela system på ändan, bara för att sabotera i de generella försäkringssystemen. Svenskt näringsliv är INTE seriösa, men det verkar passa regeringens syften helt utmärkt.

Anna-Maria Forssell Mörk

Vänsterpartiet Bollnäs

Organisationen UNICEF har under november månad drivit en kampanj för att FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, ska inkorporeras i lagstiftningen och därmed göras till svensk lag. Under kampanjveckorna har UNICEF på sin blogg presenterat en mängd exempel på fall där barn farit illa. Det har bland annat gått att läsa om 14-åriga Anna som utvisas från Sverige trots att hon lider av depression, om Maja och Carl som upprepade gånger sett sin mamma misshandlas av sin pappa, om 2-åriga Anja vars föräldrar utvisas till olika länder, om Sara och Maria som tvingas stjäla och om gravida Suzanna som inte vågar söka vård eftersom hon lever gömd i Sverige. UNICEF menar att om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar i dessa och i liknande fall.

I Sverige anser vi oss vara duktiga på att lyssna på och tillgodose barns behov och rättigheter men i FN:s barnrättskommittés senaste granskning av Sveriges arbete med att förverkliga barnkonventionen fick vi bland annat kritik för att svenska barn fortfarande har väldigt låg kunskap om sina rättigheter och att det finns stora brister i möjligheterna till inflytande.

När Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 valde man att inte inkorporera den i svenskt rättsystem utan att istället anpassa lagar till konventionen allteftersom. Idag vet vi att den metoden inte är tillräcklig. När nya problem uppmärksammas där barnkonventionen inte följs är det en lång och osäker process att ändra lagen. Dessutom kommer det alltid att uppstå helt nya situationer där barnets rättigheter riskerar att kränkas men som inte har kunnat förutses av lagstiftarna. Med barnkonventionen som svensk lag skulle dessa rättigheter vara tillämpliga direkt. Dessutom skulle det ställas mycket högre krav på kompetensen bland beslutfattare, myndigheter och domstolar när det gäller barns rättigheter. Med barnkonventionen i ryggen skulle det bli lättare för både de som arbetar med barn och andra att reagera när barn far illa

Vänsterpartiet har under flera år motionerat om att barnkonventionen ska bli svensk lag. Den 1 december var frågan åter i riksdagen för debatt och omröstning. Trots att det idag finns en majoritet i Sveriges riksdag för att göra barnkonventionen till lag togs inget sådant beslut.  Vänsterpartiet tycker det är dags att sluta långhala frågan. Stärk barnens rättigheter och gör snarast barnkonventionen till svensk lag.
Ulla Andersson
Marita Engström
Vänsterpartiet

MVH
Ulla Andersson
Riksdagsledamot
Vänsterpartiet
070- 237 9991
Kolla gärna in min blogg; https://ullaandersson.v-blog.se

Det finns alldeles för många hemlösa i vårt land och det är fråga som måste tas upp och diskuteras mera i den politiska debatten.

Alla människor har rätt till en bostad och att ha mat för dagen, men så ser det inte ut idag. De hemlösa finns överallt, i köpcentrum, i garage, i samlingslokaler där de söker skydd för snö, regn och kyla. Alla ser dem men ingen vill veta av dem. Men är faktiskt så att det är en mänsklig rättighet att ha en bostad och mat för dagen, men vårt samhälle fungerar inte riktigt så idag.

Dagtid samlas de vid köpcentrum för att få litet värme, men blir oftast utkörda av personal eller så tillkallas polisen som motar bort dem. Människorna som besöker köpcentrum blir störda och illa berörda när de hemlösa samlas och kanske dricker vin eller sprit för att hålla värmen. Kanske finns det någon kompis som har en lägenhet där de kan vara en stund. Framåt kvällen börjar sökandet efter någonstans att sova, kanske ett garage, en trappuppgång, en övergiven bil, kanske en sängplats hos en kompis eller så blir det en parkbänk ute i kylan.

En del människor tycker att de får skylla sig själva, de har själva försatt sig i den situtationen de är idag. Detta är inte sant, det finns många olika skäl till att man blir hemlös. Du blir arbetslös, kanske en skilsmässa, du flyttar från familjen, får ingen egen bostad på grund av att du är arbetslös. Det är många olika faktorer som spelar in. Att gå till socialkontoret och be om hjälp är inte det första man tänker på utan man försöker klara sig själv så länge som möjligt.

Bostadsbolagen hyr inte ut lägenheter till dessa hemlösa på grund av hänsyn till andra hyresgäster. De hemlösa är störande, det blir högljutt och ofta bråk i deras lägenheter. Bostadsbolagen måste ändå, kan man tycka, ta sitt ansvar så att även de hemlösa får någonstans att bo. Det är dags att ställa högre krav på bostadsbolagen så att denna fråga kan lösas på ett bra sätt för alla hyresgäster.

Det här är en fråga som måste lyftas bland alla politiker och se till att kommunerna får möjligheter att kunna starta natthärbärgen så att dessa människor får en värdig tillvaro.

November 2010

Marianne Persson

Vänsterpartiet Hudiksvall