Sverige är rikare än någonsin. Ändå ökar klyftorna mellan fattiga och rika. Inkomstskillnaderna i Sverige idag är de högsta sedan SCB började mäta. Den orättvisa inkomstutvecklingen har lett till att barnfattigdomen ökat de senaste åren.
Rädda Barnen konstaterar att ekonomisk utsatthet är mer än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund som bland barn med svensk bakgrund. Bland barn till ensamstående föräldrar är barnfattigdomen mer än tre gånger så hög som bland barn till sammanboende föräldrar. Nästan vartannat barn till ensamstående föräldrar med invandrarbakgrund lever i ekonomisk fattigdom.
Det här är ett misslyckande från samhällets sida. Det kan få allvarliga följder för enskilda människor och för vårt land för lång tid framöver. Barn som växer upp i ekonomisk utsatthet hamnar i utanförskap, bär ofta på skam, har ofta sämre hälsa och känner sig otrygga. I ett riktigt välfärdsland ska inga barn vara fattiga. Det kan vi åtgärda nu.
Därför vill Vänsterpartiet se en handlingsplan för minskad barnfattigdom. Den ska innehålla stärkta socialförsäkringar, höjt underhållsstöd och bostadsbidrag, läxhjälp, förbud mot avgifter i skolan, förbättringar för ensamstående föräldrar och rätt till heltid.
På många håll i landet närmast tävlar kommunerna i att skära ned i äldreomsorgen. Under lång tid har äldreomsorgens resurser släpat efter och fått så tillbaka i jämförelse med andra kommunala välfärdsverksamheter., det måste ändras. Vänsterpartiet menar att det inte är värdigt ett välfärdssamhälle att de äldre sjuka inte får den omsorg och den kvalitet de faktiskt behöver.
Ofta får vi höra att vi inte kommer ha råd med den välfärd vi har i dag. De äldre blir allt fler och kommer att kräva allt mer av välfärdstjänster. Men Sverige är rikare än någonsin. Och har vi den politiska viljan kan vi få fram de nödvändiga resurserna för framtidens välfärd.
Den ständigt bortglömda frågan är vem som kommer att vilja jobba i välfärden i framtiden. Vem ska ta hand om framtidens sjuka åldringar? Jag menar att det problemet är en större utmaning.
Personalen i äldreomsorgen är kunnig och vill verkligen göra ett bra arbete, men förutsättningarna saknas ofta. Stressen är omfattande, allt ska klockas och de hinner inte och får inte tillgodose de stora behov brukarna har. Möjligheten till kompetensutveckling och utbildning är för liten, och visstids- och deltidsanställningar skapar en ekonomisk stress och dåligt inflytande över arbetet. Även heltidsanställda har ett är alltför begränsat inflytande. Delade turer både vardagar och helger blir allt vanligare. 59 procent av de anställda arbetar deltid.
Trots de dåliga arbetsvillkoren ser vi anställda som är engagerade, som vill göra så gott de någonsin kan och som på alla sätt försöker täppa till bristerna i systemet.
Så här kan vi inte ha det om vi vill att någon ska arbeta i branschen i framtiden. Vem vill söka ett arbete under sådana villkor mer än under kortare perioder? Låt oss se problemen och göra något åt dem! Det behövs en långsiktig handlingsplan för att möta framtidens personalbehov i välfärden, framför allt i äldreomsorgen. En plan för rätt till trygga anställningar på heltid, inflytande över arbetet och besluten, goda möjligheter till kompetensutveckling och utbildning, bra arbetsscheman som möjliggör en rik fritid och en god löneutveckling. Det förändringsarbetet behöver börja i dag.
År 2006 så tog Svenskt näringsliv fram en undersökning om svenska folkets attityd till att vara hemma från jobbet. Undersökningen kan man säja har stor del i att man i riksdagen startade upp jakten på fuskare i försäkringssystemen. Svenskt näringsliv var inte riktigt helt ärliga när man förde fram siffrorna man fått sig till livs. Man undanhöll en hel del.
Detta är en skandal tycker jag, då man som organisation för sveriges näringsliv ,har ett stort ansvar som oponionsbildare. Man säjer själva också, att man har det ansvaret, men menar att man inte tror att överutnyttjandet i försäkringarna är utbrett idag och att det är olyckligt om allmänheten, det svenska folket har den uppfattningen. Grejen är ju den, att Svenskt näringsliv har varit med och bildat oponion om överutnyttjande, tagit fram bilden om, att vi svenskar fuskar mycket med sjukförsäkringen, två av tre svenskar tror att fusket är omfattande.
Och denna oponion bildades då man presenterade sin undersökning, och valde att utelämna, att 60 procent faktiskt gick till jobbet FAST de var sjuka. Det man istället förde fram var, att 25 % tyckte att det kunde vara helt okej, att vara hemma från arbetet ifall man mådde dåligt pga problem exempelvis inom familjen. Men att endast 5 % stannade hemma fast de inte var sjuka i den bemärkelsen som räknas som sjukdom. Det är en milsvid skillnad med att tycka, och att göra det på riktigt. Och det är en milsvid skillnad på att vara hemma och ha rätt till det, till att gå och jobba fast man är sjuk. Större delen, som egentligen skulle stannat hemma på grund av sjukdom, gick ju faktiskt och jobbade. Fakta är att att försäkringskassan förra året bara hade återkrav på 0.04%, så inga belägg finns att fusket skulle vara utbrett.
Svenskt näringsliv håller dock fast vid, att man tyckte det var ett problem att attityden fanns, och att det måste ske en attitydförändring. Själv kan jag dock tycka att den attitydförändring som borde gjorts, var att få sjukt folk att stanna hemma från jobbet. Det kostar förmodligen mer samhällsekonomiskt, när man som smittspridare springer omkring på sin arbetsplats och sprider baciller, än vad det gör när 5 ynka procent stannar hemma pga besvär, som är nog så illa, problem i familjen är inte att leka med. Tror på andrum som en del i samhällsekonomin, och att andrum kan göra samhällsekonomin billigare i långa loppet.
Nej ner med organisationer som inte är helt ärliga, och som ställer hela system på ändan, bara för att sabotera i de generella försäkringssystemen. Svenskt näringsliv är INTE seriösa, men det verkar passa regeringens syften helt utmärkt.
Organisationen UNICEF har under november månad drivit en kampanj för att FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, ska inkorporeras i lagstiftningen och därmed göras till svensk lag. Under kampanjveckorna har UNICEF på sin blogg presenterat en mängd exempel på fall där barn farit illa. Det har bland annat gått att läsa om 14-åriga Anna som utvisas från Sverige trots att hon lider av depression, om Maja och Carl som upprepade gånger sett sin mamma misshandlas av sin pappa, om 2-åriga Anja vars föräldrar utvisas till olika länder, om Sara och Maria som tvingas stjäla och om gravida Suzanna som inte vågar söka vård eftersom hon lever gömd i Sverige. UNICEF menar att om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar i dessa och i liknande fall.
I Sverige anser vi oss vara duktiga på att lyssna på och tillgodose barns behov och rättigheter men i FN:s barnrättskommittés senaste granskning av Sveriges arbete med att förverkliga barnkonventionen fick vi bland annat kritik för att svenska barn fortfarande har väldigt låg kunskap om sina rättigheter och att det finns stora brister i möjligheterna till inflytande.
När Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 valde man att inte inkorporera den i svenskt rättsystem utan att istället anpassa lagar till konventionen allteftersom. Idag vet vi att den metoden inte är tillräcklig. När nya problem uppmärksammas där barnkonventionen inte följs är det en lång och osäker process att ändra lagen. Dessutom kommer det alltid att uppstå helt nya situationer där barnets rättigheter riskerar att kränkas men som inte har kunnat förutses av lagstiftarna. Med barnkonventionen som svensk lag skulle dessa rättigheter vara tillämpliga direkt. Dessutom skulle det ställas mycket högre krav på kompetensen bland beslutfattare, myndigheter och domstolar när det gäller barns rättigheter. Med barnkonventionen i ryggen skulle det bli lättare för både de som arbetar med barn och andra att reagera när barn far illa
Vänsterpartiet har under flera år motionerat om att barnkonventionen ska bli svensk lag. Den 1 december var frågan åter i riksdagen för debatt och omröstning. Trots att det idag finns en majoritet i Sveriges riksdag för att göra barnkonventionen till lag togs inget sådant beslut. Vänsterpartiet tycker det är dags att sluta långhala frågan. Stärk barnens rättigheter och gör snarast barnkonventionen till svensk lag. Ulla Andersson Marita Engström Vänsterpartiet
MVH
Ulla Andersson
Riksdagsledamot
Vänsterpartiet
070- 237 9991
Kolla gärna in min blogg; https://ullaandersson.v-blog.se
