Skip to main content

Tillbakablick i spåkulan

Mippa
 
 
Det här nedan skrev jag år 2008, och nu kan man säja, att vi sitter med facit i hand, blev det verkligen så som vi förutspådde att det skulle bli?
Ja så blev det, för idag kom rapporten om vad de nya sjukreglerna har gjort för människor, som kastats ut ur sjukförsäkringen och sedan varit för sjuka för att kunna behålla eller ens få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.


Man konstaterar att det inte fungerar. Detta visste man redan då förslaget om den nya rehabiliteringskedjan lades fram år 2008, regeringen Reinfeldt ansåg i sina egna promemorior att många skulle hamna utanför alla försäkringssystem och hamna hos kommunernas socialtjänst istället.

Man trodde, baserat på ”ingenting”, för inga konsekvensanalyser hade gjorts, att ca 10 % skulle hamna utanför.
Idag vet man att 60 % av dem har hamnat i ännu större utanförskap, på grund av regeringens beslut, och de skulle behöva vård och en rehabilitering värd att kallas rehabilitering.  

Kedjan har istället fungerat som utsorteringskedja, för att göra sjuka människor som alla redan på grund av sjukdom haft en dålig ekonomi, ännu fattigare.  Många av dem har också tagit livet av sej på grund av de omänskliga kraven och det omänskliga synsättet. De har dessutom tvingats ut på en arbetsmarknad i en lågkonjunktur, där de inte kan konkurrera på samma villkor. De som inte orkat, syns i kommunernas socialtjänststatistik.

Den första juli 2008 kommer regeringens förslag om att ta bort begränsad sjukersättning att börja gälla.. Det är ett förslag som berör runt 100 000 människor. Det är människor som enligt regeringens sätt att se på det hela, är alldeles för friska, för att kunna få någon ersättning från sjukkassan, men egentligen är de här människorna alldeles för sjuka, för att kunna ta ett arbete…
 
Det här är en fullt medveten politik från regeringen, för att kunna vältra över kostnaderna för de sjuka till kommunerna och för att öka klyftorna mellan fattiga och rika… Regeringen skriver till o med i sin egen promemoria.. -Att sannolikt kommer en stor del av dem som inte passar in i systemet, d v s  de alldeles för sjuka att kunna ta ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, att vara tvungna att söka ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten…
 
Samtidigt får de som har haft lyckan att vara frisk och ha ett arbete, mer i plånboken i form av sänkta skatter och jobblöneavdrag..
De som fortfarande kommer att kunna kvalificera sej till sjukpenning, kommer dock bara att kunna få ersättning för ett år, och i särskilda fall över ett år…Men då blir de genast straffade av sänkt ersättningsnivå…(75% är det tänkt.
 
Det är nåt som drabbar kvinnor, för det är oftast de, som får sjukdomar som gör att man blir långtidssjuk….
Samtidigt satsar regeringen 400 miljoner på jämställdhetsarbete, men det är tydligen bara friska kvinnor det ska gälla! Inte de som haft oturen att bli sjuka.
 
Regeringen förslag är dåligt underbyggt, dåligt förberett och man har inte heller analyserat hur det påverkar andra delar av trygghetssystemet, situationen för de arbetsskadade har man inte alls tittat på osv…man kan räkna upp hur mycket som helst, som regeringen missat… men ändå tänker man genomföra det här.
 
Man påstår också att man gör allt för att öka sysselsättningen och minska utanförskapet, när man i själva verket har riktat in sej på att belöna rika privatpersoner och de sjuka skall ställas vid skampålen med ord om utanförskap och bidragsberoende.
 
Människor blir inte friskare av att ställas utan ersättning från den allmänna försäkringen, snarare tvärtom…och det regeringen håller på att göra, är att permanenta utanförskapet och öka klyftorna mellan fattiga och rika…

Tankarna går till Tyskland och 1930-talet där man såg det som helt rätt att undanta vissa grupper förmåner och utanförskapet sågs som riktigt för dessa grupper.
 
Vänsterpartiet vill återställa nivåerna, och se till att den som haft oturen att bli sjuk, ska ha en vettig levnadsnivå…inte behöva gå till socialen för att överleva..
Att den som haft oturen att bli sjuk, får den hjälp den behöver, för att kunna komma åter till arbetsmarknaden.
Att den som haft oturen att bli sjuk inte ska bli straffad, för något denne inte kunnat påverka.
 Anna-Maria Forssell Mörk

Historiskt

 

Ann-Renée

För att förstå och förutse framtiden så är det viktigt att vi har med oss historien och utifrån denna beskrivning är det inte alls svårt att förstå viljeinriktning och ideologin, oavsett vad dom kallar sig, hos Högerpartiet, Moderata samlingspartiet eller nya moderaterna:

  

 1904-1918 NEJ till allmän rösträtt

1916 NEJ till allmän olycksfallsförsäkring i arbetet

1919 NEJ till 8-timmars arbetsdag

1919 NEJ till kvinnlig rösträtt

1921 NEJ till avskaffande av dödsstraff i Sverige                                                    

1923 NEJ till åtta timmars arbetsdag

1923NEJ till avskaffande av dödsstraff i Sverige

1927 NEJ till folkskolereform

1931 NEJ till sjukkassan

1933 NEJ till beredskapsarbete.

1934 NEJ till A-kassa

1935 NEJ till höjda folkpensioner

1938 NEJ till två veckors semester

1941 NEJ till sänkt röstålder

1946 NEJ till fria skolmåltider

1946 NEJ till allmän sjukvårdsförsäkring                                                                               

1947 NEJ till allmänna barnbidrag

1951 NEJ till tre veckors semester

1953 NEJ till fri sjukvård

1959 NEJ till ATP

1960-talet JA till apartheid Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det Svenska stödet till ANC.(African National Congress)

1963 NEJ till fyra veckors semester

1970 NEJ till 40-timmarsarbetsvecka

1973 NEJ till möjligheten till förtidspension

1974 NEJ till fri abort. Den 29 mars röstade riksdagen JA till fri abort,  vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18.e graviditetsveckan. Moderaterna röste NEJ

1976 NEJ till femte semesterveckan

1983 NEJ till löntagarfonder

1994 NEJ till partnerskapslag för homosexuella

1998   Nej till erkännand om homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamenet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter. Men  dom moderata ledamöterna röstade NEJ

2003 JA till Irakkriget. Alla riksdagspartier kritiserade och var emot och demonstrerade utom Moderaterna

2004 JA till sänkt A-kassa och sänkt sjukpenning

2006 NEJ till gröna jobb.

2006 NEJ  till sex timmars arbetsdag,

2006 NEJ till upprustning av den offentliga sektorn.

2006 NEJ till höjd A-kassa

2006 JA till sänkt A-kassa.

2006 NEJ till höjd sjukersättning.

2006 JA till sänkt sjukersättning

 

 

Av ovanstående historiebeskrivning så framgår tydligt att inte är dom något arbetarparti som värnar arbetarna i alla fall.

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Jag blir så trött ibland

 

 

Mippa

Ibland blir man ju bara så trött! Som när folk inte förstår sambandet mellan den skatt man betalar, och det man får ut av skatten, i närsamhället till exempel.
Om man minskar skatteintaget, så minskar samhällsservicen, för att det kostar pengar att ha anställda som sköter om våra gamla, eller våra barn på dagis osv. Visst, man betalar en avgift till dagis, men den täcker på långa vägar inte upp vad det skulle kosta egentligen. Lika är det med sjukvård. Tänk om man skulle betala sjukhuset, vad det egentligen kostar, då vore det nog inte många som skulle kunna besöka doktorn med sina barn med öronvärk, halsfluss eller med sin cancer.
 
Det fiffiga med skatt, är ju att alla är med och betalar efter förmåga, alltså beroende på vad man tjänar. Alla behöver inte sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg samtidigt, vilket gör att det fungerar och går runt, för det mesta. Just nu, när det är lågkonjunktur, så finns dåligt med skatteunderlag, alltså inte tillräckligt många människor som har ett arbete, så att de tjänar tillräckligt för att betala in skatt så att det räcker, till mer än det nödvändigaste. I en högkonjunktur, kan man använda ett överskott till exempel till att ha fler lärare i skolan, mer händer i vården, subventionera fler saker som är samhällsnyttiga. 
 
En del kan ju tycka, att om man minskar på skatteuttaget, så ska människor få välja själva, vad de vill lägga pengarna på. Så fungerar det i USA . Och där har vi ju ett ganska gott exempel på hur det fungerar eller inte fungerar. De som har råd, de vill säja tjänar gott, har råd att köpa sej försäkringar till allt möjligt. De som inte har råd, måste prioritera bort försäkringar, och hoppas på att få vara friska, eller att aldrig bli gamla så att de behöver tas om hand, utan bara dö knall o fall. De som prioriterat bort, får en obehaglig upplevelse minst sagt, om de råkar bli sjuka, och måste stå för hela kalaset själva. De går i personlig konkurs, får gå från hus o hem och många hamnar på gatan. Inget hem, betyder ofta, inget jobb! Hur kul är det på en skala? Men så är det, för så ser verkligheten ut i många länder, och kanske snart i sverige också.
 
Och så blir jag så trött på, att en del betraktar människor som står till arbetsmarknadens förfogande, som lata eller slöa! I detta som kallas lågkonjunktur, som vi just nu befinner oss i.  I Bollnäs Kommun till exempel finns 2614 arbetssökande till 435 arbeten, i skrivande stund och 405 av dessa platser, är feriearbeten. Hur kan denna matematik gå ihop? Just det, det gör den inte.
Därför finns människor som är arbetslösa. Sen är det dessutom så att statistiken är missvisande, för att en massa som inte redovisas som arbetslösa, ingår i olika arbetsmarknadsprogram som inte är några riktiga jobb.
 
Dessutom måste företagen bli himla trötta på alla ansökningar som kommer in, fast de inte söker folk, från desperata människor som från arbetsförmedlingen blir uppmanade att söka si och så många jobb i veckan. För så är det, det säjer mina vänner som är företagare. Visst, en del kanske har tur, att kontakta ett företag just innan de tänkt annonsera. Det är som med trissreklamen..Helt Plötsligt Händer det! Och hur ofta tror du det händer? 
 
Ja ibland blir man också så jättetrött, på att människor inte heller bryr sej om att ta reda på hur det fungerar, det här med allt vi betraktar som självklarheter, äldreomsorg åt gamla mormor, dagis åt lille Kalle, och annat, som att du kan gå o låna böcker på biblioteket, eller att gatan där du bor blir skottad på snö, eller att du kan gå till doktorn och bara betala nån hundring (visserligen mycket pengar för många, mej inräknad) Lösa ut medicin som egenligen skulle kosta flera tusen osv.
 
Pengarna för detta måste ju komma nånstans ifrån, Joe Labero har inte varit här och trollat fram ”pojken med guldbyxorna”… Det har du och jag arbetat ihop tillsammans. Genom att betala en liten summa varje månad tillsammans, istället för att betala allt genast på plats alldeles själv, så har man solidariskt finansierat ett rätt så bra samhälle, det är inte perfekt, men det finns alltid fler saker att slipa på!

Anna Maria Forssell Mörk

 


Vänsterpartiet – det bästa miljöpartiet!

 

Elisabeth

 

Det är viktigt att Vänsterpartiet begränsar sig då det gäller vilka frågor vi ska driva i valrörelsen.

 

Som lärare på gymnasiet upplever jag att de ungdomar jag undervisar i bl a miljökunskap tror att det enda miljöalternativ som finns är Miljöpartiet. Gymnasieungdomarna är generellt mycket engagerade när det gäller miljöproblemen och de inser att det är mycket viktigt att vi gör något åt problemen NU. De är inte så glada åt att de annars kommer att ärva ännu större miljöproblem. Med tanke på att antalet förstagångsväljare är ovanligt stort, så kommer miljöpartiet att vinna väljare från denna grupp människor. Tyvärr, måste jag säga, eftersom många av dessa ungdomar faktiskt delar Vänsterpartiets värderingar, men tycker att miljön är en av de viktigaste frågorna. Helt naturligt, eftersom man i tonåren står inför existentiella frågeställningar.

 

Vänsterpartiets miljöpolitik har ett brett perspektiv som tar hänsyn till rättvisa mellan olika befolkningsklasser inom landet och mellan fattiga och rika länder. Vår politik är också realistisk med tanke på hur alltför hårda åtgärder drabbar Sveriges konkurrensmöjligheter internationellt. Vi har trots allt bara ca 9 miljoner invånare och vi ska hävda oss gentemot världens 6 miljarder människor. Jag tror inte att folk vill försämra sin levnadsstandard för att gynna miljön och därför är det viktigt att visa att vår politik är ”lagom” och ändå effektiv.

 

Elisabeth Swedman

Miljöansvarig

Vänsterpartiet Gävleborg